Senaste inläggen

Av Victoria - 7 mars 2010 20:03

I fredags jobbade jag och det var jättejätteroligt.

Någon fyllde jämt och vi skulle duka, servera och duka av och diska osv osv. Nu var där diskmaskin så det var inte så hemskt som det låter.

Den som fyllde och alla som kom dit för att fira personen var underbara människor. Talen var många och varma och kärleksfulla. Man kunde höra att det var en fin sammanhållning och gemenskap i familjen/släkten. Sådant gör mig glad.

Är inte van vid det för det var så mycket smutskastning och förtal i min släkt och även i mina barns fars släkt. Det var alltid någon eller  några som skulle stå utanför och vem man än träffade så skulle dom prata ner några eller någon. När jag var tonåring så bröt jag ihop. Till slut trodda jag att alla pratade om alla och då även om mig så jag blev folkskygg och rädd för att gå ut bland folk.


Min morfar och mina morbröder sa aldrig något illa om någon.

Mina barns far sa sällan ett ont ord om någon och hans far var lika dan.

I min älskade Gammelsmurfs familj hör man aldrig något ont sägas om andra. Tvärt om så tycker dom om människor och respekterar andra som dom är.

Det är också en familj där man känner sammanhållningen och värmen. Att det finns sådana människor? Det trodde inte jag. Antagligen är det deras tro och att dom fått lära sig respektera andra som dom är.


Jag brukade alltid tänka som så att vi människor har ingen rätt att döma andra, det har bara Gud.

Om jag sagt så när min mor hört det hade hon fått roligt.

Min mamma var inte kristen, fast jag undrar om hon inte var det i alla fall, i bland.

I alla fall på äldre dagar.


Jag var svarta fåret i vår släkt för jag trodde på Gud och så vägrade jag tala illa om andra. När min familj satt och pratade om någon så tog jag den personen i försvar. Min mor och hennes man blev ofta irriterade på mig för det.

I dag kan jag förstå dom, har man en tonåring som hela tiden säger emot så blir man ju till slut irriterad.

Fast i detta fallet var det inte trots utan jag blev ledsen när man talade illa om någon. I bland var det människor dom inte ens kände.

Det hände att jag visste något om den personen dom pratade om och att det dom sa var fel.

En gång när jag var vuxen och hade barn själv och arbetade på lasarettet i Karlskrona så åkte jag in till stan med mamma och hennes man. Då kom en arbetskamrat till mig och gick på gatan och han hade lite lustig gångstil pga en skada i sina knän efter en olycka. Min styvfar började genast med att "där går den där alkoholisten som aldrig gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv" osv. Nä sa jag då, han är sköterska på mitt jobb. Vi arbetar i hop och han är helt okej. Då suckade min styvfar irriterat, det var ju inte populärt alls att jag sa så.


Varför kan inte människor låta bli att tala illa om varandra?

Fattar dom inte att dom kan såra och göra andra väldigt illa med sina lögner?

ANNONS
Av Victoria - 4 mars 2010 16:22

I morgon skall jag jobba och det har jag glatt mig åt och ser fram emot.

I dag sken solen så skönt och det var flera ställen där gräset tittade fram.

Jag drabbades av det där som jag brukar drabbas av så fort solen tittar fram på våren, inte vårdeppan nu utan STÄDLUST!!

Visste inte vad jag skulle ge mig på i dag så när jag funderat lite kom jag på att Martins rum inte varit städat sedan han åkte efter jul. Så det fick bli där jag la min energi- Bella var ganska bekymrad, vad hade det tagit åt matte nu då!

Rummet blev rent och snyggt och jag vände sängen så den står längs med väggen nu så blir det lite mer plats på golvet. Får se vad min älskade Gammelsmurf säger om det.

Åh vad jag längtar tills i morgon!!!!  

ANNONS
Av Victoria - 2 mars 2010 17:04

I dag när jag var ute och gick med Bella så sken solen några gånger ner på oss.

Jag stannade mitt i korsningen och stod där i solstrålarna och kände värmen från solen. Såååååå skönt den värmde.

När vi kom hem hade solen gömt sig, annars hade jag nog suttit ute en stund och njutit.


Nu passade jag på att klippa Bella lite där bak och vid öronen medan jag hade selen och kopplet på henne. Hon stod stille en liten stund under morr och nafs, men sedan satte hon fart och sprang runt huset med kopplet efter sig skramlande. Det är ett sådant koppel som rullar upp sig och när det är uttdraget får dom flera meter att röra sig på. Nu var det tack o lov inte så långt. I alla fall fick jag gå efter för jag ville inte hon skulle fastna någonstans, men jag gav upp och jag gick tillbaka till ytterdörren och hon kom från andra hållet glatt skuttande och skramlande med kopplet efter sig.

Jag vet att många inte tror mig, men hundskrället skrattade åt mig. HOn hade en sådan där lite hånfull min och nosen lite uppåt och såg ganska kaxig ut. Hon är ju så söt, man kan inte bli sur på henne. Inte ens när hon lycka bita mig. Hon biter inte så hårt tack o lov.

I går kväll fick hon muffins av mig, sedan när hon inte fick mer och jag klappade henne blev hon jättesur och nafsade efter mig.

Husse sa ifrån och då slutade hon, men den blicken hon gav mig var jättesur.

Det är bara husse som hon bryr sig om.


Inte konstigt egentligen för han har väldigt lätt att få kontakt med djur. Till o med min gamla katt Nils tycker om honom och min gamle Gustav var jätteglad i sin husse.

Till o med främmande hundar vill hälsa på honom. Det är som om dom känner att här är en person som tycker om oss och förstår oss.


På fredan skall jag jobba i alla fall från halv tolv till när det nu blir.

Jag skriver och berättar sedan hur det gick.
SKÖÖÖÖÖNT äntligen händer något.

En skön dag var det i alla fall och hoppas morgondagen bli likadan.

Av Victoria - 28 februari 2010 10:29

Solen tittade fram i dag, LITE.

Vi hade varit ute och gått med vår lilla "solstråle" Bella och när vi var på väg in så landade några solstrålar på mig. Genas kände jag hur jag piggnade till och började tänka på att hänga ut mattor och putsa fönster osv. Måste vara nåt fel på mig.

Normalt borde man väl börja tänka på vårgarderoben eller nåt sånt, men jag tänkte på friska vindar och sol på mattorna och öppna fönster och ajax och rena gardiner.

Det är kanske så att mitt undermedvetna vill vädra ut vintern och det instängda och släppa in solen och friska luften i vårt hem.

Vi längtar båda två ja alla 6 om man räknar med djuren och det skall man ju efter att kunna ha dörren öppen om dagarna.


I går var vi i stan och vi köpte födelsedagspresent till dottern och gummistövlar till min älskade Gammelsmurf. Dom skall klara både väta och kyla stod det!

Hi hi vi kom på att det är så dags nu när vintern snart är slut, men vi har faktiskt inte sett några och så har vi inte tänkt det just när vi varit i affären, men nu låg det en hög mitt framför oss.

Nu väntar i alla fall snösmälltningen och då får vi se om dom är bra mot väta.


I dag är det söndag och jag skall ta det lite lugnt. Är nästan helt bra i knät och känner mig på gott humör.


Ha det gott alla



Av Victoria - 18 februari 2010 17:15

I går onsdag var min älskade Gammelsmurf  och jag i stan på Bajonetten och träffade min lillasyster, Anette.

Det är mysigt på Bajonetten och där jobbar Anettes dotter Rebecka som är väldigt duktig. Hon gör sådana fruktansvärt goda enportions smörgåstårtor. Som en landgång fast i form som en smörgåstårta.

Vilken skillnad sedan jag var där första gången, mycket mysigare och ombonat nu än det var då och mer att välja på. Allt är Rebeckas förtjänst, sedan hon kom dit så har dom nog fått mer kunder.

Frukostbuffé och lunchbuffé vilket nog också är hennes förtjänst.


Efter fikat med Anette skulle jag till sjukgymnasten och visa upp mitt ömma knä.

Det visade sig att det var vätska på baksidan av knät och lite inflammation i leden.

Voltaren och gymnastik så skall det fixa sig. Känndes lindrigare efter att jag gjort övningarna hos henne.

I dag är det lite bättre.

 Hur jag fått detta? Jo när snön kom så skulle vi en dag ut med hunden och gick där det inte var plogat och jag mitt ärkenöt tog på mig gummistövlar för mina kängor läckte och mina nya vinter känger var för tunga så dom fick ena sonen ta över. Att gå så långt med gummistövlar som jag inte var van vid att gå i heller. Halt var det också vilket gjorde att fötterna gled och jag fick spänna mig för att inte halka.


Nu håller jag mig till pogade vägar tills snön är borta.


Min käre make är så snäll och han går ut med Bella när han är ledig annars får hon nöja sig med plogade vägar.I morgon skall jag till Karlskrona och mina barn och barnbarnet.

barnbarnets mamma fyller år så vi skall till hennes kalas, men jag ser väl inte fram till just kalaset så mycket som till att träffa mina egna. 

Har virkat en kjol och stickat en olle till barnbarnet och det är spännande o se om dom passar annars skänker jag det till Litauen.

Skriver när jag kommit hem och berättar hur det varit.

Av Victoria - 14 februari 2010 09:27

  Husse och Bella myser på kvällen   Monica och mormor vid julpyntningen   Wylie ser ut som hon ber men det är blixten som hon blundar för, men nog ser det mysigt ut. Haklappen fick hon av min mans son, Marcus.


 På den här sidan hittar du mer känslor

Av Victoria - 13 februari 2010 10:23

I dag är det 2 månader sedan vi gifte oss, fast det känns som om vi varit gifta i många många år. Nu menar jag inte att det är så trist och inkört att det känns som en evighet utan tvärt om så känns det så naturligt och tryggt. Som om vi kännt varandra jättelänge och kan varandra. Däremot så blir man bara kärare och kärare. Livet är ju som det är och man vet ju inte vad som händer i framtiden.

Jag ser på min älskade Gammelsmurf i bland och tänker att det är otroligt att denna stiliga trevliga smarta kille ville ha en sådan trist och tjock och klumpig sak som jag.

I bland blir jag rädd och tänker att så här lycklig får man väl inte lov att vara, tänk om något händer.


Jag älskar min Gammelsmurf.


I dag har det kommit massor med snö. Min käre make skottade snö och jag gick morgonrundan med Bella som inte var specielltförtjust i den ordningen.

När vi vände så droghon i kopplet och kämpade förtvivlat för att komma fort hem till HUUUSSSSEEEE!!!!!!!!!!!!!!!!

Av Victoria - 11 februari 2010 09:46

Har skickat massor av ansökningar och ringt om praktikplats, men har dom inte redan en praktikant så vill/kan dom inte ta emot någon.

Eller så ligger arbetsplatsen så långt bort att jag har svårt att ta mig dit.


I dag har jag en bra dag med massor av energi. Lite ont i knät, annars mår jag bra.

Man blir så deppig och slö när man går så här, full av lust att sätta i gång med något, men bara nej från alla håll. Då blir det så att man till slut varken ids klä sig eller vårda sitt utséende. Man blir tråkig och tycker allt är trist. När barnen ringer orkar man knappt prata med dom, men i dag har jag faktiskt en jättebra dag.


Lilla Bella skuttade och var ganska trevlig i dag på promenaden, jag tror vi fått lite mera kontakt med varandra nu. Jag var ju så van vid Gustav som jag kunde kommunicera med. Vi tittade på varandra och han kunde med blicken eller miner visa vad han ville eller tyckte. Detta kan inte Bella, men jag tycker att vi börjar förstå varandra lite mer nu.


Min älskade Gammelsmurf och Bella har ju länge haft en fin kontakt med varandra. Det är ju inte så konstigt då han haft hundar nästan hela sitt liv och är en sådan person som är väldigt lyhörd och kan sätta sig in i hur hunden känner sig osv.

Han skulle kunna utbilda sig till hundpsykolog. Mannen som kunde tala med hundar. LER


I bland tror jag dom talar med varandra. Är Bella sur på mig så sitter min käre make och säger "är matte dum" och Bella sitter bredvid med tassen på husses knä så där demonstrativt och ser ut som hon säger "jaaa hon är så dum så".


Det är bara det att man kan inte ha tovor i pälsen, smuts i ögonvrårna, smuts i baken osv.

Så jag får väl vara elaka häxan och husse hennes favorit.



Min kära dotter skickade kort på barnbarnet med sin far och så dottern själv. Hon hade virkat en mössa och en ponscho till sin brorsdotter.

Min dotter är jätteduktig och har massor av fina idéer. Bra smak har hon också.

     


Hoppas vi får en tidig vår i år. Helst inte för varm sommar heller, bara så där lagom varmt så man slipper frysa och ha en massa kläder på sig. Lite sol kan det få vara också, men nte för mycket.


Såg en söt lite snauzer gå förbi i går, suck! den liknade Gustav.


Finns det inte någon som har en liten svart, småsur, envis, bortskämd hund som snarkar och tigger vid bordet som vill bli av med honom? Han skall inte gilla att bli kammad och klippt, men däremot älska att åka bil och bus och tåg.

Tror inte det finns någon sådan hund, tror min Gustav var unik. Jag saknar honom jättemycket.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se