Senaste inläggen

Av Victoria - 7 maj 2011 08:10

VI har fått 2 pallkragar tror jag det heter och grävt upp gräsmattan först och satt dom där och sedan fyllt på jord. Nu skall vi odla!

VI satte dit hela 7 st sättpotatisar och sådde dill, persilja och gräslök. Det skall dit rädisor också, men enligt fröpåsen var det lite för tidigt.

Hur denna odling skall bli vet jag inte för det har ju varit kallt om nätterna, men vi får välan se tiden an. Dagen efter vi satt potatisarna var jag där o kolla om dom kommit upp=)


Jag minns när min mor och hennes man skulle sätta potatis. Det var en stor åker och inte en liten pallkrage. Det var nästan helgstämning när denna potatissättning ägde rum.

Min styvfar satte igång efter en stadig frukost bestående av mandelkubbar och vetebröd samt i bland några syltkakor också (han var ett kakmonster) med att plöja upp fåror. Sedan när han äntligen fått liv i morsan så hjälptes dom åt att sätta ner potatisen. Därefter åt dom frukost/lunsch. Min mor vägrade laga mat eller äta något före kl 11.

Sedan skulle man plöja eller vända ner jorden igen över potatisarna.

Allt var väldigt högtidligt och allvarligt.

Dom älskade blommor också, morsan hade fnatt på Dahlior. Hon sparade knölarna år från år. Dom hade jättestora Dahlior. Hon hade ett knep, hon la häst eller ko (även höns) gödsel i vatten och lät det ligga några dygn sedan vattnade hon med detta vatten.

Deras rabarber var jättestora.

Dom brukade förså blomfrö inne och hade massor av blommor bl a höstaster.


Jag minns en gång när mamma väntade besök av socialen för det var så att dom hade ett fosterbarn och då brukade dom komma från socialen några gånger om året för att se hur det var osv. HOn hade då städat hela huset och lagt på stärkta hemsydda dukar och bakat och gjort fint. Min fosterbror var ett riktigt busfrö redan som liten och hittade alltid på nåt bus och oftast när det var minst lämpligt.

På den tiden hade hon en stor inhägnad med höns och dom värpte också, ganska bra till o med.

När socialtanterna kom hade mamma just upptäckt att min busiga lillebror öppnat till hönsgården.


Hon bad om ursäkt och sa åt damerna att gå in och så föste hon in dom flesta hönsen i alla fall. Hon sa efteråt att hon trodde att några saknades men hade inte tid att leta.


Damerna och mamma satt inne i köket och pratade och så hörde hon ett skrapande och krafsande från vaskaskåpet. Hon öppnade försiktigt och jo då där var två höns inne och dom såg ganska förvirrade ut.


Innan damerna var färdiga och skulle gå så släppte min lillebror även ut smågrisarna och mamma fick fullt upp att fånga in dom. Innan hade hon inte några bidrag för att hon hade hand om fosterbarn, men efter detta besök fick hon det. Dom såg att hon hade fullt upp.

Min broder hade inte börjat första klass än utan gick på nåt ställe för handikappade barn några dagar i veckan bara.


Jag minns en lördag brodern vill att dom skulle ut o köra med bilen, men mamma sa att det var tomt i tanken så dom kunde inte utan fick vara hemma. Dom hade väl lite att pyssla med hemma. Min styvfar arbetade om dagarna och mamma brukade stå i gatukök om kvällarna.

Pojken gick uta utan protester och allt var lugnt i ca tjugo minuter sedan kom han in o sa glatt att nu kan vi köra för jag har fyllt tanken.  

Med vad då? Jo med vatten!!!!!!

Jo det gäller att tänka sig för vad man svarar barn för dom tolkar det man säger på sitt vis. Hon sa ju att tanken var TOM!

ANNONS
Av Victoria - 23 mars 2011 07:54

Skall för ordningens skull börja med vad som hände i går för 30 år sedan. Jag var då 26 år och väntade mitt första barn.

Tror det var söndag då och min dåvarande make (barnens far) och jag åkte till hans stuga. Solen sken och vi satt ute och drack kaffe. Det var mycket löv och grenar och sådant på gräsetmattorna. Jag fick plötsligt akut behov av att vara duktig. Jag räfsade och plockade grenar och höll på. Det var ju 1 vecka kvar till förlossningen och dessutom sa alla att första gången kan man gå över både en och två veckor.


Nästa dags morgon vaknade jag av lite magknip och gick på toa några gånger och sedan var jag plötsligt pigg och satte mig att virka på en duk i tv rummet. Efter nån timme kände jag ett mönster i dom dom "magknipen" Dom återkom med 6 minuters mellanrum. GJorde inte särskilt ont, bara så där så man kände det.


Jag sa till min man som vaknade och skulle till jobbet att han kunde nog lika väl stanna hemma om han ville följa med till förlossningen. Under dagen skulle det nog komma i gång ordentligt trodde jag.


Han som till skillnad från mig läst igenom boken vi fått från mödravården frågade hur långt det var mellan sammandragningarna. Va? fråga jag dumt. Det kniper lite ca var 6 minut. Hm sa han och så fick jag lov att ringa till förlossningen för säkerhets skull. Dom tyckte jag skulle göra mig klar och åka in. Dumskallar tänkte jag. Det gör ju inte ont ens.

Min man fick helt plötsligt spelet, det skulle packas och planeras och jag skulle skynda mig!!!! Va! tat lugnt sa jag, det är gott om tid.

Har man som jag haft vansinnig mensvärk sedan jag var 13 år, så ont att jag spytt och svimmat då var dessa sammandragningar inte något att oroa sig för. Det var ju löjligt ju.


När vi skulle köra så tyckte jag att det var så fint väder att vi kunde köra en sväng genom stan och längs med kajen. MIn man titta på mig o sa att du är ju inte klok! NU skal vi till bb.

Så kom vi dit, det var det gamla bb då, inte så fint och modernt som det nya är.

Första rummet där man blir undersökt allra först var ett kakelklätt kallt rum med en brits som var som sten. Barnmorskan fråga hur tätt sammandragningarna kom, jo då dom kom var 5 minut nu, kanske 4. Efter undersökningen visade det sig att det var öppet 6 centimeter. Jag som trott att jag skulle få åka hem igen, Ha ha där fick jag.

Lavemanget var inte nån höjdare, men det gjorde att det satte fart på sammandragningarna. Lite mer kändes det nu och jag insåg att det var DAGS!!.

Min käre make, fick helt plötsligt ont i huvudet. Stackarn, det var för mycket för honom.

Då när jag insåg att det var på gång så mindes jag alla skräckhistorier jag hört och när barnmorskan fråga om smärtlindring sa jag genast ryggbedövning. Epiduralblockad heter det egentligen. Mja sa hon då, detta är ju snart klart, det går fort nu. Jag som började bli lite skakig spände ögonen i henne och sa med värsta hulkenrösten JAG SKA HA EPIDURALBLOCKAD!!!

Okej sa hon, om vi hinner få hit en narkosläkare.

Narkosläkaren kom, och en timme efter så var vår dotter född.

Epidural var effektivt. Bara det att när jag skulle krysta så kunde jag inte, när jag sedan inte fick krysta då kunde jag eller rättare sagt jag kunde omöjligt låta bli.

19 minuter över 12 mitt på dagen alltså, kom vår dotter flygande som en kanonkula ut och efter henne en flod med fostervatten.

Barnmorskan som satt sig på en pall för hon trodde väl att det skulle bli en långdragen historia hoppade upp och fick samtidigt tag i barnet och dessutom ungick hon att få fostervattensfloden i ansiktet men fick den på hela framsidan av kroppen. Där hade hon föstås förkläde i plast så det blev inte så illa. 

Jag skämdes så, att jag aldrig kan göra saker o ting ordentligt, så här gjorde dom inte på tv eller på filmen som vi sett på kursen.

VI hade gått en kurs för att lära oss andas o sånt. Hm!

Det hade jag totalt glömt när det väl var dags.


Monica som vår dotter fick heta mådde jättebra och var så söt och fin.

Under hela denna prosedur sa inte min man mycket, bara en djup suck eller ett litet stön i bland och när jag fråga hur det var så hade han så ont i huvudet. Stackaren. Det var nog i början av att hans blodtryck började krångla.

Märkte att så fort det var något vi skulle göra som inte stämde med hans vanliga chema så fick han ont i huvudet. Stress klarade han absolut inte av. Sedan fick vi bekräftat att det var blodtrycket och den kampen höll på i många år.

Från 81 till 2003 eller 2004 då han gick igenom en by pass operation.

Stoltare far finns nog inte, mer fotograferad unge finns nog inte heller.

Hon var som en sol och sällan grät och var alltid pigg och nyfiken och glad.

Snäll är hon också och mån om andra. Älskar katter har hon alltid gjort.

Min gamla katt Misse var den första katten hon träffade. Han var måttligt förtjust i Monica för hon gjorde som barn ofta göra tar tag i svansen när hon ville ta katten. Den där svansen är ju ett utmärkt bra handtag när man är liten och vill fånga in en katt.


I dag är Monica en tjusig, stilig, jättetrevlig och snäll tjej på 30 år.

Hon har 2 bröder födda 83 och 84 som hon älskar och när dom var små tog hon hand om dom ofta och lekte med dom och hjälpte dom.

Hon har 2 stiliga katter, Sirap och Sigfid.


Hoppas det inte låter som skryt, men hon är inte bara min älskade dotter utan en riktig vän. Jag kan prata med henne om nästan allt och det är skönt.


Hon är konstnärligt lagd och har skrivit många bra noveller och utkast till böcker.

Några noveller har hon fått in i en tidning.

Jag har läst många saker hon skrivit och dom är jättebra.

Vill inte skryta, men jag är så stolt över mina barn.

ANNONS
Av Victoria - 22 mars 2011 18:17

Underbart väder i dag, men jag ser nu hur trädgården ser ut .

Fy på mig, detta borde jag gjort i höstas ju. Bara att samla mod och styrka och

ta en dag till att röja undan det torra vissna och försöka fixa till lite.

I dag hade jag kjol och kappa samt snygga skor på mig. JA JA JAG vet! Jag hade givetvis annat också på mig. Vissa personer hade annars dykt ner på detta och sagt att frös du inte om du bara hade kjol och kappa och snygga skor.

EN del har sån humor 

Det där med snygga skor kan vara lömskt. Har man inte haft annat än fotvänliga ecco skor hela hösten o vintern skall man absolut inte ha dom på sig första gången till o på jobbet   .

Det är inte bara roligt med våren, när solen skiner ser man hur smutsiga fönstren är och hur dammet yr i luften. Alla spinelnäten syns tydligare också. När man längtar ut och sätter sig en stund i trädgården ser man allt torrt och risigt som man borde ta undan och alla leksaker som Thyko dragit ut.

Rabatter och gräsmatta behöver pysslas om och man borde som en duktig husmor sätta i gång med stor vårstädning både inne och ute.

När man plockar fram vårkläderna ser man hur det mesta är fällt och urtvättat och dessutom har krympt!!!  

Sedan funderar man på hur man skall hinna plantera om alla krukväxter man har inne och vad man skulle vilja köpa och sätta ute som man egentligen inte har råd med.

Frissan borde man gå till och fixa en snygg vår/sommar frissa.

Suck! Sedan undrar folk varför en del får vårdepressioner!!!!

Alla tidningar har artiklar om vårpyntning både inne och ute. Alla tidningar visar klädmode inför våren och styla om dig repportage osv.

Hur du tar hand om ditt hår och hur du kan gå ner i vikt på si o så kort tid.

Bla bla bla!!! Vem hinner och orkar?

Inte jag i alla fall. Jag orkar med det viktigaste och klarar jag lite mer är jag överlycklig och så stolt över mig själv.

Nä jag tar det lugnt i vår, tänkte inte bränna ut mig utan det får bli som det blir.

Hellre lite "smuts" i hörnen än ett rent "elände"

Eller hur?

Av Victoria - 3 mars 2011 18:40

En dag denna veckan när jag var stod o vänta på resecentrum så var där en grupp "A-lagare" där och några var kraftigt berusade.

Dom brukar sitta där och kan vara lite stökiga i bland.

Sedan kommunen beslöt att ta bort deras skjul som var nere vid järnvägen har dom inte något ställe att hålla till på.Varför dom tog bort det utan att ge dom något annat ställe att vara på fattar jag inte. För kommunpolitikerna är väl inte så naiva att dom tror att A-laget blir nykterister om dom blir av med sitt skjul?

I alla fall så ramlade en av dessa män så illa att någa av hans flaskor gick sönder och det låg stora vassa glasbitar omkring honom. Han kunde inte resa sig själv och man var ju rädd att han skulle skära sig illa.

En äldre dam gick ut och sa till en vakt vad som hänt, men den vakten stod och pratade med 2 poliser som tagit en kille. Killen var lugn o fin och störde ingen. Varför det behövdes 2 poliser och en vakt där fattade vi inte. Vi tyckte det var bättre att någon kom in och hjälpte mannen.

Till slut kom hans kompis och försökte hjälpa honom upp varvid byxorna åkte ner till mkånga ungdomars förtjusning. Den stackars berusade mannen måste ha kännt sig fruktansvärt kränkt. Han drog snabbt upp byxorna liggande på golvet.

När vår buss kom så gick vi ombord och när bussen körde såg vi varken till vakt eller polis och ingen av dom hade varit inne hos den berusade mannen.

Varför brydde dom sig inte?

Är en berusad A-lagare inte mer värd?

Hade det varit jag eller den äldre damen som legat på golvet hade dom säkert kommit.

Kommunpolitikerna vill inte ge dom ett nytt skjul eller nåt gammalt hus där dom kan vara och pyssla lite och få tiden att gå. Dom hoppas kanske att problemet med uteliggare och A-lagare skall lösa sig självt så att säga.

En konstig människosyn vi har här i Sverige. Ja inte bara här i Sverige utan den finns nog lite var stans.

Jag tycker det är hemskt som dom behandlar dom svaga och hjälplösa i samhället.

Många gånger kränkande och föraktfullt.

Är det ett elitsamhälle som dom vill ha här i stället för ett samhälle med mångfald. Det vill säga olika slags människor. Inte bara olika nationaliteter utan olika sorters människor.

Inga missbrukare, inga långtidsarbetslösa, inga sjukpensionärer osv.

Är det därför dom lägger ner försäkringskassornas lokalkontor???

Snart försvinner väl socialens ekonomikontor också, varför inte ta arbetsförmedlingarna med? Ni vill ju inte ha några arbetslösa heller. 


PS

Att inte vi hjälpte mannen beror på att han var ganska störig och slängde med armarna omkring sig. Som ni kanske vet är berusade i bland lite oberäkneliga.

Jag går med rollator och har bl a  balansproblem och den äldre damen förstår jag att hon inte vågade gå fram.



















Av Victoria - 6 februari 2011 17:03

I bland minns man mer än vad man tror.

Jag har ett jätteroligt minne av min morfar som var flaggstyrman i flottan i Karlskrona. Han började där som skeppsgosse när han var 14-15 år och slutade som flaggstyrman.

Han var med under kriget och hade mycket att berätta om därifrån vilket även min mamma och mormor kunde.

Ett minne var när min mamma och hennes syskon var små och det var krig och mormor fick telegram om att morfar förolyckats när båten torpederats och fördes hem i en kista med tåget. Dom gick ner till stationen för att ta emot kistan och då visade det sig att det inte var morfar. Det gick ju inte att få kontakt med dom som var ute på båtarna under kriget och inte lätt för dom att meddela sina familjer heller.

Det var tuffa år för mormor som var ensam med 4 barn.

Mormor var uppväxt i en strängt religiös familj och dom var med i Filadelfia.

Morfar var inte religiös alls tror jag.

Mormor var bara 18 när dom gifte sig i smyg utan att hennes föräldrar visste om det. Mormors morbror skrev under tror jag.

Mormor o morfar hade redan ett litet barn då, en dotter som föddes innan dom gifte sig.

Morfar var ute mycket på havet och mormor fick ta hand om allt hemma.

Det kunde gå mer än ett halvår mellan hans besök hemma, men då var det fest. Mormor sparade och lade undan så det kunde bli extra gott på bordet och alla barnen var uppklädda och uppförde sig exemplariskt när far var hemma.

Deras första barn dog i det som vi i dag kalla plötslig spädbarnsdöd när han var ute på sjön. Mormor vägrade släppa barnet i från sig så dom hämtade hennes mor som innan vägrat ha med min mormor att göra pga att hon gift sig med morfar.

Mormor o morfar var väldigt unga när dom gifte sig och dom levde i hop tills morfar gick bort. Mormor sörjde honom hela tiden tills hon själv gick bort flera år senare.

Mormor var hela tiden religiös och bad var kväll o morgon en liten bön. Jag som växte upp hos mina morföräldrar tog intryck och är själv troende.

Mormor tyckte om dikter och jag fick berättats för mig av mamma om när mormor läste en dikt för dom och morfar kom och sa att han minsann också kunde läsa dikter.

Han frågade om han skulle läsa en för dom, (mormor och mamma och någon av hennes systrar) Jaaaa sa dom glatt allihop och så satte han i gång medan dom satt där och säkert hade sina aningar om vad som komma skulle. 



När hästen i stallet jag gav sista tuggen med vemod han svalde sitt hö.

Jag tror jag såg tårar i asen på suggan den dagen jag sade adjö, 

men värst var att skiljas från Stina min levande lykta mitt ljus,

hon gav mig ett par strumpor så fina och 2 hg ljunglövens snus.


Denna vackra dikt hade han nog läst i en skämttidning som gavs ut i Karlskrona på denna tiden.


Sådan var min morfar, full av humor.

Jag minns när jag var på väg in i tonåren och hade nagelack en dag när jag kom in till mormor o morfar. Morfar tittade strängt på mig o sa att det var bara dåliga flickor som hade nagelack.

Jag som var fruktansvärt naiv undrade storögt varför dom var "dåliga". Jag såg väl för min inre syn sjuka, bleka eller gipsade med dropp eller nåt sånt.

Host host hördes från morfar som skruvade lite på sig och så sa han att såna där flickor som hade smuts under naglarna och inte var rena om händerna. Då tyckte jag det lät lite konstigt.

När jag blev lite äldre och förstod och mindes så fick jag väldigt roligt åt detta.


Ett annat minne var när han skulle försöka lära mig multiplikationstabellen vilket jag hade hemskt svårt för. Speciellt sjuans tabell. 7 x 7 = 49 tjatade han om vecka ut och vecka in. Till slut ringde han mitt i natten och höll på att skrämma slag på min mor när han bad att få tala med mig. Mamma gick in o väckte mig och visste väl varken ut eller in och jag rusa till telefonen o fatta inte nåt. Då frågade min käre morfar med mild röst vad är 7 X 7= Jag svarade trött 49.Då var jag 11 till 12 år.

Jag var otroligt korkad och hade enormt svårt för matte, gick ut grundskolan med bara ett streck i matte, men jag segade mig igenom komvux som vuxen, många år senare och klarade först matte A och senare på Kunskapslyftet matte B.

Jag gav mig inte utan skulle klara av det. Tog även studenten vilket min morfar aldrig trott.

Hoppas han och mormor där uppe i sin himmel såg detta.

Jag vet att dom blivit glada. Dessa två har påverkat mitt liv mycket liksom min mamma, men mest är det nog mina tre barn som gjort mig till den jag är i dag.

Att jag tog studenten (visserligen som vuxen) och senare blev läkarsekreterare är jag stolt öven, men mest stolt är jag över mina underbara barn.





Av Victoria - 25 januari 2011 10:08

Äntligen börjar jag bli bättre från min förkylning/lindrig influensa.

Orkar sitta vid datorn en stund i dag och plockat undan lite. 

I morgon skall jag tillbaks till mitt jobb och mina jobbarkompisar.

När min älskade gammelsmurf tittade i ett gammalt skåp så hittade han några fina huvudbonader som han provade både till min och Thykos stora förtjusning.


  Gammelsmurfens fina mössa


  ÅHHHH! så fin den kan jag väl få låna?


  Snyggt jobbat Gammelsmurfen!


Av Victoria - 5 januari 2011 10:24

Dom gör det av en speciell anledning, jo då! Dom vet att när vi kunder har handlat är vi trötta, hungriga och vill hem och laga mat. Många har efter att gå igenom en affär trötta och varma och kinkiga ungar som är gnälliga och skrikiga och trötta. Dom vill ha något godis givetvis, det vill oftast barn. Dessutom ser ju alla dessa färglada förpackningar så lockande ut för en liten unge. Är dom då lite trötta och ledsna och kanske hungriga så gnäller dom ännumera.


Butiksinnerhavaren är smart, han har gått på kurs och fått lära sig av psykologer att han skall placera sådant som godis och tidningar på strategiska platser där vi stackars lättpåverkade kunder inte kan undgå dessa lockelser.

Där får man kanske stå i kö en stund för att komma till kassan och då har man godiset framför ögonen. Suck!!!!

Man hinner stå där och förhandla med sig själv. Ditt bättre jag säger "du ska inte köpa godis, du har lovat, du tål det inte, du har inte råd och det är fram för allt inte nyttigt för dig".

Samtidigt säger ditt sämre jag (och hungriga, trötta) "en lite chocklad gör väl inget, du blir ju piggare av en godisbit, du kan dra in på nåt annat i morgon, du har ju jobbat mycket i dag", osv osv massor av ursäkter.

Detta vet butiksansvariga om, därför sätter dom godis framför kassorna.

Domus har inte godishyllorna precis framför kassorna, MEN dom har några hyllor och korgar framför med sånt godis som är billigare. Där luras man av att det är just billigare!

Den enda affär som är BRA med detta är Kvantum i Åhus eller Hanöhallen som den kallades förr.

Där har dom konsekvent tagit bort allt godis och satt det längre bak i affären.

Det är jättebra och dom har också underlättat för alla barnfamiljer.


Jag tycker att alla matvarubutiker borde sluta med godis helt o hållet eller ha det i en egen avdelning vid sidan om den vanliga butiken.

Detta med att minska godisätandet ligger i tiden. Så skadligt som det är. Tänk bara på tänderna, risken för diabetes, risk för övervikt och så allt sockret som gör en del ungar överenergiska.

Hur mycket gifter finns det EGENTLIGEN i godis???


Nog om gidis, har ni tänkt på att vi har deodorant dagligen!!!!!

VI har det i armhålorna där det finns en massa lymfkörtlar och jag kom på detta i dag när jag stod i badrummet och gjorde mig i ordning.

Jag var nog tretton ungefär när jag började med deo, i dag är jag 55!!! Var dag har jag nog tagit på deodorant. Vad finns i detta? Hur skadligt är det?

I många år färgade jag håret, hur skadligt är det?

I många år använde jag smink, men fick allergisk reaktion av mascara, läppstift och ögon skugga så jag la av. Dom ämnena som finns i dessa produkter kanske är canserframkallande och vad vet vi om detta?

Hörde på nyheterna innan jul att det fanns canserframkallande ämnen i plastnappflaskor som löstes upp när man värmde dom i micron och därefter ha jag börjat fundera lite på vad som kan innehålla sådana ämnen.


Detta godisätandet som ju är beroendeframkallande (sockret är det som gör att man blir beroende) kan ju inte vara bra i längden. Inte i stora mängder.


Därför bordde tobac, godis och sprit ha egna butiker. Godis och tobac borde ha en gen avdelsning precis som dom säljer lotter och tipset osv i en egen avdelning. En del butiker har en egen avdelning för blommor.


Ja detta var lite om vad jag funderat på i helgen.   


Av Victoria - 2 januari 2011 09:30

I dag är det den 2 januari 2011.

I går var mina barn och mitt lilla barnbarn  här och fick sina julklappar.

Själv fick jag en tunika och några böcker samt en film.

Min käre make som låg till sängs hela tiden pga mag och huvudvärk fick 2 påsar sega bilar som han älskar.

I alla fall gjorde han det förr, hur det blir nu vet jag inte.

Nyårsafton sent på kvällen hörde jag hur det prasslade i tvättstugan och då stod han där och öppnade alla chocklad och godis förpackningar vi köpt till jul och nyår och hällde det i en kasse som han sedan gick ut och slängde i soptunnan.

Själv sa jag ifrån innan nyår att efter nyårsafton skall jag inte äta mera godis. Hade förstås tänkt mig att äta lite till på själva nyårsaftonen och titta på någon trevlig film, men så blev det inte.

Strunt samma, vi sov oss igenom nyårsaftonen.

Därmed var jag utvilad på nyårsdagen när mina ungar kom.

Wylie var som vanligt söt och gullig och pratar så mycket nu så man förstår allt hon säger.

En mysig unge och verkar pigg och vaken och har lätt för att lära sig.

Ja ja, jag vet, jag skryter, men vad då? Hon är världens bästa barnbarn i mina ögon.    

Julafton kom Marcus och Erica och vi hade en trevlig kväll. Juldagen kom Martin och Emma också, och det var jätteskoj och mysigt med dom alla 4 samtidigt. Inte ofta det sker pga avstånd och arbeten osv.

Synd inte mina kunde komma också, fast det hade blivit lite trångt, men det hade blivit roligt och mysigt i alla fall.

Jag fick en sprillans ny bra bok av Erica och Marcus samt gelehallon och sega råttor som jag älskar.

Så fick jag ett vackert träkors av min man, samt min älsklingsparfym och böcker.

Av Martin och Emma fick jag en presentkartong med duschtvål och boddylotion samt läppbalsam i en serie som heter apollivia tror jag. Kan verkligen rekomendera den serien till dom som har torr hud. Läppbalsamet lenade också hejdade ett munsår som var på gång.

Luktade gott gjorde det också.


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se