Senaste inläggen

Av Victoria - 30 juni 2012 17:01

Är 57 år och har trots det aldrig lärt mig vara försiktig med vad jag säger och vad jag gör.

Ofta när jag är glad så glömmer jag mig och vill göra andra glada också. Jag vill vara snäll och hjälpsam och visa hur mycket jag bryr mig om dom.

Det tas i bland inte alls väl emot. Reaktionerna kan bli som om man sagt något kränkande, elakt fult eller riktigt hemskt.

När jag växte upp fick jag alltid höra att jag var lat och oduglig och slarvig osv. Hur mycket jag än gjorde så dög det aldrig. Sitta stilla på en stol var inte bra och att lägga sig mitt på dagen var rena katastrofen. Oj oj oj vilka utskällningar jag fick. Jag hade en hemsk mensvärk och svimmade o spydde, men om jag la mig en stund så fick jag höra hur lat o oduglig jag var och att jag hade minsann inte alls ont utan var bara lat.

Så jag har svårt att lägga mig även om jag inte mår bra, måste städa och plocka undan för tänk om någon kommer och ser att jag ligger och att jag inte sköter hemmet. Den rädslan är värre än det onda.

Jag vill ju att min omgivning inte skall tycka jag är lat utan att jag är snäll o duktig.

Tycker jag om någon vill jag ju att den personen, privat eller på jobb eller vem som helst, skall bli glad också eller känna sig uppskattad. Så därför anstränger jag mig även om jag har ont. Då blir man ledsen när man får skit för att man ville vara snäll.

Tyvärr så är jag korkad och tänker mig inte alltid för.

Säger man att "det kan jag göra eller det gör jag" då kan det sluta med katastrof. Gör man något för att den personen skall få det lättare eller rent av slippa och kan sätta sig o ta det lugnt en stund kan det bli helt fel.


Man skall aldrig vara glad eller se fram emot något för det blir bara besvikelse.

Trodde jag gjorde något bra och att min hjälpsamhet skulle tas väl emot.


Kommande helg skall jag åka till Karlskrona på fredagen och sedan hem tidigt på söndagen för jag jobbar den dagen.

Tyvärr så kan inte min man åka med för han vill inte ha hundarna i bilen 1 1/2 timme dit och samma tid hem och att sova över 2 nätter där är inte heller roligt med 2 hundar tycker han. Dom bor i lägenhet alla tre mina barn så hundarna kan inte vara ute så mycket som dom vill. Så jag åker själv. Det hade varit roligt att ha honom med.


Mitt barnbarn fyller år på torsdagen och jag kommer på fredagen då jag skall gå ut o fika med henne och gå till lekplatsen samt gå upp till torget och kolla in det som är ombyggt där. Tänkte visa var hennes pappa gick i skolan och var vi bodde osv. Karlskrona betyder mycket för mig.

På lördagen är det mitt barnbarns födelsedagskalas och det skall bli jätteroligt.

Jag längtar efter min lilla tös och även min stora tös och mina söner.

Om jag nu inte är deppig och nere när jag kommer dit så att jag är gråtfärdig i stället för glad.

Jag vill kunna njuta av helgen och umgås med mina ungar så att dom också har roligt och ser mig som den där glada morsan/farmoden som jag vill vara.

Tänk om det fanns någon medicin som man kunde ta som gallrade bort alla dom där deppiga ledsna känslorna inom mig och att det bara fanns glada positiva känslor kvar. Om det fanns ett filter som rensade bort alla sårande och onda intryck och bara släppte in glada positiva intryck.





ANNONS
Av Victoria - 10 januari 2012 18:09

Varför tar det så lång tid tills ambulancen kommer?

Ett mycket litet barn slutade andas, man ringde efter ambulance dvs ringde 112.

En dam svarade och ville ha uppgifter och sa sedan att larmet hade gått ut.

Nu var det så att barnet med anhöriga befann sig ca 2 -3 minuters körväg från akuten. Gick man ut på gatan såg man sjukhuset. För en ambulance med blåljus  och som inte behövde stanna vid rödljus skulle det tagit max 2 minuter.

Tack o lov fanns det både en sjuksköterska och läkare med i sällskapet, men vad hjälper det om man hade behövt inturbera eller ge någon medicin.

Om det är samma sak här i Kristianstad som där jag kommer ifrån så måste ambulancepersonalen hjälpa till på sjukhuset mellan utryckningarna. Om dom är i närheten av sin ambulance är det väl ok, men är dom flera minuters gång/springväg därifrån är det katastrofalt. I bland befinner den akut sjuke sig betydligt längre bort än 2 -3 minuter och som vi alla vet kan det handla om sekunder i bland. Stora blödningar, hjärtstillestånd osv.

Det är inte första gången sådant händer. På ett dagis tog personalen själva och körde barnet till akuten. Det låg också bara några minuters väg från sjukhuset. När dom kom fram hade ambulancen inte ens kört iväg. Även där andningsstopp. Suck! Dessa besparingar. Jag är helt övertygad om att landstingen hellre utnyttjar ambulancepersonalen än anställer fler vårdpersonal. Ambulancepersonalen får ju redan sin lön som just ambulancepersonal och då kan dom användas mellen utryckningarna, gratis.

ANNONS
Av Victoria - 15 november 2011 18:52

 I lördags kom mina älskade ungar och besökte oss.

Det var första gången dom kom sedan Arwid flyttat in hos oss.

Det gick jättebra fast Thyko försökte dämpa Arwids glädjeskutt och vill morra lite åt Inge för att han gav Arwid lite för mycket uppmärksamhet. Det gick bra i alla fall och antingen har Arwid gott inflytande på Thyko eller så var det för att Thyko träffat min ungar så många gånger för han uppförde sig riktigt bra.

Vi åt rysk rödbetssoppa, fast den var gjord i Sverige och antagligen av svenska råvaror.

Dom tyckte det var gott i alla fall. Så blev det kakor o kaffe efter och Monica hade med sig goa bärmuffins som hon bakat själv. Gammelsmurfen gillade dom. Han älskar muffins.

Efter fikat så gick vi en runda med hundarna till havet.

Monica och Krister tog lite bilder.

Inge o jag med Moncans muffins.


 

Kalle o Monica.

 

Min stiliga Gammelsmurf.

 

 

Hm! Undrar vem hon har i kopplet? ;)

Sedan åkte dom hem och nu går det en hel månad minst innan vi träffas igen. Jag älskar mina goa ungar.

Av Victoria - 6 november 2011 17:49

Vår nya lilla vovve är en rolig liten hund med stor personlighet. Hon har smält in snabbt i familjen och funnit sin plats i flocken. Nja, i bland försöker hon väl sätta Thyko på plats.

Hon är inte van vid havet och tycker det är jättekonstigt. Det finns liksom inte något att sätta tänderna i.

 



Att promenera längs med havet tillsammans med husse är något som båda hundarna gillar.

 


Att ligga i mattes knä om kvällarna är också mysigt även om matte håller på med att sy. Tack o lov att Arwin är en liten Foxterrier och inte en Dobermann. :)

 

Av Victoria - 2 oktober 2011 18:10

Ja nu är hösten här, myspys med tända ljus om kvällarna. HÄRLIGT!

I morse när jag åkte till jobbet dvs Kyrkan så var det dimmigt och råfuktigt. Det var länge sedan jag frös på bussen, men dom hade fläkten på och det var som sagt var inte varmt och dessutom riktigt råfuktigt. Inte alls skönt, men jag somnade i alla fall inte:)

På jobbet hämtade jag mig en kopp kaffe och blev snabbt pigg o varm igen.

Det är alltid trevligt i vår församling och det var det i dag också. Glada och trevliga människor samt vår före detta föreståndare pastor Jörgen var där och predikade samt höll i nattvarden.

Vi bad även för att min äldste son skulle bli av med sin ögoninflammation som inte vill ge med sig trots mediciner. Jag tror på bön och har själv fått bönesvar flera gånger.

När jag kom hem i dag så var middagen nästan klar. (min man kunde ställt upp i halv åtta hos mig).

Sedan gick jag en sväng med Thyko och därefter satt vi ute och fika. Tyvärr började myggen attackera mig, (inte en enda mygga hos Gammelsmurfen) så jag fick gå in. Blir stora bulor som kliar nåt enormt.

Då fick jag genom fönstret se våran lille busunge Thyko sitta på bordet ute medan husse läste. Såg ut som om han läste för hunden:)

  Läs högt husse!

Är dom inte söta?

Av Victoria - 4 september 2011 18:47

Antingen är det den lilla droppen bondeblod som svallar i mina ådror för nu liksom i våras får jag sådan lust att rota och krafsa i jorden.

Det är ju dags för höstplöjning hos bönderna och då får jag också ett ryck. Lyckades ta mig ner på baken och ena skinkan och hasade mig fram längs den ena rabatten.

Det blev riktigt fin om jag får säga det själv;)

Lukten av jord när man gräver i den och så nu på höstkanten så luktar det speciellt gott.     Så här fint blev det när allt ogräs försvann.

  Ozzie tyckte matte var snäll som gjorde fint i hans utetoalett;)


Dagen har annars varit fin, solen tittade fram lite och jag har mått ganska hyfsat i dag. Lite snurrig och så en massa kliande utslag igen, men det är sånt man får ta liksom tröttheten. Det kan bero på sertralinet kanske. Det lisom voltaren har jag ätit i många år. Sertralin hette ju soloft förut, men det innehåller tydligen samma sak.

Vad skall man kunna ta i stället för sertralin? Dom innehåller ju ungefär samma saker dom där antideppressiva.

Jag älskar hösten och dess färger och dofter.

Värmeljus om kvällarna och myspys framför tv med Gammelsmurfen.

Av Victoria - 30 augusti 2011 19:14

Du får straff eller i alla fall stora böter om du kör berusad, MEN du får utan vidare ha hand om ett litet barn om du är berusad.


Man måste vara 18 år för att få ta körkort och inte vara missbrukare, MEN du kan utanvidare få barn och dessutom få behålla det hur ung du än är och även om du är missbrukare.


Kvinnan har rätt att bestämma över sin egen kropp, MEN ett foster har inte någon att välja på. Antingen föds det eller tas bort.


Ett barn är helt utlämnat till sina vårdnadshavare, Men vårdnadshavarna kan göra som dom vill.


Ett barn kan bli utsatt för ett övergrepp av någon i sin närmsta omgivning och vem tror dom vuxna oftast på? Blir det anmält? Får barnet den vård och stöd det behöver?


Man kan hur lätt som helst kränka/ såra ett barn med bara några få ord, MEN det tar år och ofta en hel livstid att reparera den skadan om det ens någon gång går att reparera. Man kan lära sig leva med den smärtan, men bota den går sällan.


Mobbning i skolan kan ge men för livet för den som blir utsatt, MEN det är den mobbade som tvingas byta skola. Den mobbade blir stärkt i känslan av att det är han eller hon som det är fel på FAST det är mobbarna som är störda och har problem.


Jag blev utsatt för misshandel av en elev när jag gick i 4 till 6 klass, MEN när jag sa till läraren sa han att det var synd om den pojken för han hade så stora problem hemma!!!!

Har tänkt i bland att han kanske hade missbrukande föräldrar och blev utsatt för misshandel själv, MEN varför skulle han få avreagera sig på mig då? Jag hade ju också problem både hemma OCH i skolan!


Alla barn skall få känna sig välkomna och trygga på dagis och i skolan. Dom skall få känna att dom är en i en grupp och inte på något sätt känna sig utanför. Fram för skoluniform! Då slipper dom känna sig utanför. Många familjer har dålig ekonomi och har inte råd att klä sina barn enligt sista modet. En skoluniform som skolan står för skulle hjälpa.

Alla barn skall få känna att det är tryggt och roligt att gå hem! Dom skall känna sig  välkomna hem och veta att det kommer att serveras middag och att dom kan lägga sig o sova utan att vara rädda.

Av Victoria - 16 augusti 2011 19:19

Det var 2 timmar som vi var där och gick och gick och gick över stock o sten med mina ömma ben. Rollatorn var lite knepigt att få med sig i bland, men den var bra att hänga på och att sitta på samt att ha fikakorgen på. Thyko hade roligt i alla fall.

  Han tyckte Yoko Onos konst var lite konstig:)

  Jag håller med honom.

  Rodedenderon buskar som man gjort en gång under som en tunnel. Jättefint.

  En fin gammal grind på stigen runt slottet. På väg till Greve Draculas krypta tänkte jag. Den hade min dotter gillat.

VI hade tur med vädret i alla fall. Mulet, lagom varmt och inte nåt regn.

VI fikade under en gammal ek där man hängde snapphanar förr. Hm! Inte särskilt trevligt ställe egentligen att fika på, men det var ju ganska länge sedan så.....

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se