I går kväll märkte vi att Gustav hade lite svårare med andningen och att hjärtat slog hårt och fort. I morse var han rejält dålig, han kunde inte ligga ner utan halvsatt i Gammelsmurfens säng. Gustav älskade att ligga på hans kudde trots att han hade en egen med exakt lika dant örngott. Så fort husse gick upp brukade Gustav lägga sig där och sedan tjurade han en stund innan han äntligen under småmorrande traskade över till sin plats.

Jag satt mig bredvid Gustav och gav honom en liten kram och tittade på hans ögon och mötte då hans blick. Det var som om han sa att han inte orkade mer och var så trött, hjälp mig!!!

Jag ringde veterinären direkt halv sju på morgonen och kom då till jourhavande som inte ville köra hit för det skulle bli så dyrt och han lider inte så mycket osv osv. Jag skulle ringa kl 0800 när dom hade telefontid i stället.
Detta gjorde jag och fick då tala med vår egen veterinär Åsa som är en underbar person. Hon har varit hemma här och avlivat en av Gammelsmurfens hundar som var jättesjuk och inte gillade bilåkning.

Vi var hos henne med en katt som fått en stroke och en cancersjuk hund som avlivades.

Hon opererade vår lilla Bella som vi adopterat från Polen och som hade juvertumörer.

Vi har varit hos  henne med Gustav förut och hon skrev ut hjärtmedicin till honom nu för nån vecka sedan.

Hon visste hur nervös Gustav var för veterinärer och vilket humör han har så hon erbjöd sig köra hem hit. Inga problem då inte eller nåt tjafs om hur dyrt det skulle bli. 

Vi valde att köra dit i alla fall för det skulle gå fortare och han skulle fortare få hjälp. Han kunde knappt andas och det lilla bröstet arbetade så hårt.

När vi kom dit sa hon vad vi redan visste, det var lika bra han fick somna in.

När han dog låg han med huvudet på min arm och jag höll om honom så jag kände när han slutade andas. Det bara bubblade i honom och när vi skulle flytta honom sedan rann det vatten ur munnen på honom. 

Ändå hade han fått både hjärtstärkande och vattedrivande, men hjärtat var slut.

Min älskade Gammelsmurf var med och svepte in honom i ett påslakan och bar ut honom i bilen. Vi begravde honom i vår trädgård där våra två andra hundar och katten ligger. han fick ligga vid Molly och Lisa som han älskade. Dom lärde honom att springa i trädgården och skälla på malliga hundar som gick förbi. Fast han var som katten Gustav i serien Garfiel, lat och matfrisk. 

Han lät tjejerna sköta vaktandet av reviret och satt själv under bordet och höll koll på att inga matbitar gick till spillo. Var det nåt speciellt så småmuffade han lite som om han sa, bra tjejer, jag håller med, vakta ni så tar jag hand om käket.

Det blir tomt, värst blir väl i morgon när jag vaknar och upptäcker att han inte är här. Det är nog så att jag inte fattat det riktigt än, men det kommer väl i olika situationer där vi varit tillsammans. 

Eller när jag skall åka till Karlskrona och barnen och inte har honom med på tåg eller buss. Han var ju alltid med mig, till o med på mitt gamla jobb hade jag honom med mig i bland. 

I bland verkar det som om Bella inte bryr sig och i bland tycker vi att hon ser lite fundersam ut och tittar lite efter honom. 

Vet inte om jag kommer att skaffa en ny hund?

Finns det en liten envis kille som inte gillar att bli våt och avskyr kam och sax. Som måste sova i sängen och älskar att åka bil och tåg och buss. 

Matglad och lat samt rädd för åskan och tigger vid bordet. 

Ålder spelar ingen roll. Inte för stor utan man skall kunna ha honom i knät och så måste han tåla katter.

Tror Gustav var den enda i sitt slag, kan inte finnas någon mer med alla dom egenskaperna. Jag skulle inte trivas med en snäll väluppfostrad hund som man kan göra vad som helst med.  Jag kommer att sakna det där morrandet, bråket om platser i soffan eller i sängen och den där sura förebrående blicken. Eller när man kom hem och han stormade fram och hoppade upp och gnällde och tjöt av glädje. Hade man handlat skulle han kolla i kassarna vad vi köpt, det kunde ju ligga nåt gott till honom. 

Ja det blir en jobbig tid. Måste gå. Vet inte om det är rätt att skaffa en ny, det kanske lindrar smärtan, men sedan skall man igenom eländet igen. 

Dessutom är hundar dyra. Har kollat på nätet och det är inte klokt, man kan ju nästan få en bil för samma pris som en hund. 

Får se hur vi gör. 

I dag träffade jag min nya doktor, hon var jättetrevlig och lite piggare. Gick lättare att prata med henne, man kände att hon förstod och tog mig på allvar.

Berättade om yrseln och huvudvärken. Det är ju inte nåt farligt eftesom det bara kommer i bland. Yrseln kommer då o då och håller i sig nån dag eller två och huvudvärken kommer ca en gång i månaden. Antagligen har huvudvärken nåt med hormonerna att göra, jag är ju i den åldern. Yrseln tror jag har med öronen att göra. Har haft mycket problem med dom och så nu hörselnedsättning också.

Blodtryck och hjärta ok. 

I alla fall ville hon skicka mig till en röntgen undersökning. Magnet rötg och kontrast o sånt. Datortomografi eller vad det hette. 

Inte för att hon tror det är nåt farligt, för om det varit det hade jag haft besvär oftare och på annat sätt sa hon. 

Ja ja, det är låter ju bra, men........ 

Man är som man är och jagar ju upp sig i onödan. Ändå känner jag att det säkert bara är vad jag själv redan gissat, nämligen öronen och hormonerna som spökar. Min kusin har huvudvärk och vallningar eller var det svallningar hon pratade om. Har läst om en del som mår riktigt illa också. 

Så jag oroar mig inte speciellt mycket. 

Bara lite.

Tål inte kontrast, men det skulle doktorn skriva på remissen och jag tänker då upplysa dom om detta också när jag kommer dit. ORDENTLIGT. Flera gånger till o med. 

Har hört att dom jobbigaste patienterna är dom som själva jobbat inom sjukvården. Stämmer nog ganska bra in på mig, jag är en riktig gnällspik. 

 I dag slutade min älskade Gammelsmurf tidigare så jag fick åka hem med honom. Skönt för jag missade tio i tre bussen så jag hade fått vänta minst en timme till nästa. Tror bussen går varannan timma på dagen.

Jag var hos doktorn kl två och trodde jag skulle hinna med tio i tre hem, men jag skulle lämna en massa blodprov också. I dag gick det bra att sticka så jag fråga om dom inte kunde ta några extra rör till nästa gång i fall det skulle bli jobbigt då, men det gick inte sa dom. synd, det gäller ju att passa på.

PS det där sista var ett skämt. 

Vi körde till Nättraby och besökte mormor och det blev lite av en chock att se hur förändrad hon blivit.

Tunn i ansiktet och nästan urgröpt och så trött. Hon sov stundtals och i bland var hon inte riktigt närvarande.

Vi hade hundarna med oss och på hemvägen besökte vi Nättraby kyrka och tittade på Moses. Ni vet han som skrek så in i vassen!!!!!

Han står som vuxen staty i Nättrabyån på en sten strax nedanför kyrkan.

Man kan åka båt på denna å från Karlskrona till Nättraby och så buss tillbaka.

En mycket vacker färd. (om det inte regnar)

Började i går med hjärtstärkande och vattendrivande. Inte har han kissat så mycket mer, men hjärtat slår lugnare och han flämtar inte så mycket. Dessutom hostar han inte mycket alls nu. I dag ville han gå en längre runda på morgonen och gick dessutom själv samt nästan lika fort som vanligt.

Ett säkert tecken på att han mår bättre är att han tigger vid bordet. Det var ett tag sedan.

Hoppas det funkar.

Martin kom i fredags kväll, det är min älskade Gammelsmurfs yngste son. Han åker hem igen i dag. Det var roligt att han honom här, han jobbar och studerar och bor i Jungskile så det är inte så ofta han kommer hem. 

Längtar efter mina ungar och mitt lilla barnbarn. Hon är för rolig, väckte sin far mitt i natten och ville ha en macka!!!! Jo då, sedan satt hon och smackade honom i öronen innan hon till slut somnade. Vilka idéer barn kan få, men är dom hungriga så är dom.

Jag älskar alla mina barn och även bonusbarn och barnbarn. Dom är alla så snälla och fina ungdomar. 

Alla mina barn och barnbarnet kom på besök. Inge och Monica skulle på bröllop hos sin kusin Angelica. Kalle och Wylie skulle vara hos mig. Krister skulle jobba till kl 22 så jag fick lite trevligt sällskap på Lördagskvällen.

Kalle grillade kycklingfileer och gjorde iordning lite sallad och pitabröd med tsatsikisås till. Jättegott vilket även Wylie 2 år gammal tyckte. Hon hade käkat farmors kålpudding med potatis och brunsås samt glass till efterätt. Hon var på väldigt gott humör och hade jätteroligt. Krister hade satt upp hennes gunga i carporten och vi hade tagit fram hennes leksaker.

Vi hade en trevlig kväll och Inge och Monica kom tillbaka redan vid 21 så dom åkte tillbaka till Karlskrona på kvällen.

Det var så jätteroligt att få ha barnbarnet här några timmar. Hon hade somnat när dom kom, men blev inte alls ledsen när hon lyftes upp för att åka hem. Hon vinkade glatt hej då och vinkade extra mycket till katterna som lättade vågade sig fram. Äntligen kunde dom gå in och äta sin kvällsmat. Dom är inte rädda för henne utan för främmande människor överhuvudtaget.

Barnbarnet som heter Wylie sa farmor för första gången i går. Gissa om jag var stolt.

Hon är fantastisk.

Jag var så stolt över mina barn och mitt barnbarn.

Gustav blev jätteglad när dom kom och ville vara med hela tiden, men låg mest och flämtade. Det var skönt att dom kom alla så dom verkligen fick se hur dålig han är. Lättare för dom att förstå om det är så att han dör eller måste få somna in för gott på något sätt. Usch! jag varken kan skriva eller säga det där hemska ordet. Om jag inte säger det eller skriver det så händer det kanske inte. Vad barnslig jag är.

Jag har länge gått och sneglat på cycklarna här hemma. Det tar 25 minuter för mig att gå till busshållplatsen.  Jag har sett några "gubbar" som brukar stiga av bussen samtidigt med mig och dom hade cycklat samma väg som jag på knappt en tredjedel av den tid det tog för mig att gå.

Detta störde mig, för varför kan inte jag också cyckla och komma hem betydligt snabbare än jag gjorde nu????

Har inte suttit på en cyckel på ca 45 år.

Så i går när jag varit ute med vofsegullen så letade jag fram en cyckel och en cyckelpump. Att pumpa däcken gick bra och jag gjorde mig färdig för att CYCKLA till bussen.

OJ!!!! Det funkade, jag kunde fortfarande efter alla dessa år cyckla, visserligen ganska vingligt, men JAG KUNDE!

Gissa om jag var mallig när jag elegant (fast vingligt) svängde in vid vägkanten och parkerade cyckeln vid dom andra cycklarna vid hållplatsen. Urtjusigt alltså.

Jag hade oroat mig för att inte känna igen vår cyckel när jag kom hem på kvällen, men det var inga problem, det var den rostigaste av dom, men det spelar ingen roll för den fungerar. 

Trodde det var lite för lite luft där bak, men det var nog snarare lite överlast. FNISS!

Min älskade Gammelsmurf skulle slutat jobba 1600 i går, men han erbjöd sig att sitta vak hos en av sina vårdtagare, kunder heter det numera, varför begriper jag inte, tycker det låter kallt opersonligt.

Både vårdtagaren och dom anhöriga hade sagt att dom helst ville ha honom, det kan jag förstå för lugnare och finare människa finns inte. 

Han är både kunnig och trygg. 

Gutav hade en dålig natt och var ganska trött i dag, blev en kort promenad för hans del, men den varade desto längre. Han går sakta. Tur husse var ledig så Bella fick en lång runda i sin takt. Dom två passar i hop för när dom går i sin normal takt så får jag småspringa. 

Två dagar kvar denna veckan, jobbar var eftermiddag nu. Det känns, orkar inte nåt hemma när jag kommer hem. Brukar piggna till fram emot 20 tiden, men då skall man snart gå o lägga sig. Förmiddagen är enda chansen, då fixar jag det nödvändigaste. Resten får vara till helgen. 

Men jag kan cyckla i alla fall, vad roligt. Så mallig jag kände mig och så var inte min älskade Gammelsmurf hemma i går och fick se mig komma vinglandes. 

Avbeställde tiden hos veterinären i morgon. Gustav bättre och eftersom han blir så hysterisk och far så illa av att gå till veterinär så får det vara som det är.

Blir det akut så får vi ringa och då får dom komma hem. Nu kommer vår egen veterinär, Åsa tillbaka igen så då försöker vi få henne. Hon är så snäll och rar mot djuren och hon tog hand om Lisa när hon var sjuk. Kom hem och lät henne somna in här i trädgården och det gick så lugnt o fint till. Så vill jag att det skall bli för Gustav också när det blir dags. Helst skall han få somna in av sig själv i sömnen utan att han märker av vad som sker. 

Förr tänkte jag att det sker om många år och sedan år, halvår, månader och nu är det dagar. 

I dag åskade det fast inte här över oss. Krister börjar 16 och jag 12, men jag slutar 16 och är hemma 1715 så det blir inte så länge dom behöver vara ensamma.

I morgon kommer Marcus hem på förmiddager och jag går hemifrån 1130 och slutar 16 medan Krister börjar 07 och slutar 16 så då har dom sällskap av Marcus.

Efter Nyår när vi får den nya busslinjen så blir det andra busstider och då slipper jag en halvtimmer promenad till o från bussen. Skönt. 

I alla fall om det regnar eller blåser. 

Gustav tycks återhämta sig. Han äter lite och har orkat gå på promenad, fast långsamt.

Han flämtar mindre och hostar allt mer sällan. Blicken är piggare också. 

Han är seg och har skrämt upp oss förr så kanske det är så denna gången också.

Hoppas det.

Min älskade Gammelsmurf och jag var på loppis och köpte lite böcker.

Vi var även i stan en runda och sedan åkte vi hem. 

I natt skall han jobba och jag och djuren får klara oss själva.