Julen har varit trevlig och jag har haft ganska roligt trots att mina egna inte kunde komma.

Vi har spelat memory och ätit mat och gottebord.

Klappar har delats ut också.

Jag fick ett vackert träkors som jag önskat och flera böcker. Duchgel och cerat samt boddylotion samt geleråttor och en bok till. Min älsklingslukta gottflaska fanns också med bland klapparna.

Så nu står en stor plastkasse med klappar till Karlskroniterna och väntar.

I dag behövde vi inte laga middag och inte heller diska. Det gjorde Martin och Emma. En superduper god låda med fläskfilé och färskost och cremefraiche. Dom diskade i går med, vi blir riktigt bortskämda.

Thyko har äntligen slutat morra åt Martin och Emma. Det tar ca ett dygn tills han inser att dom är snälla.

Han är alltså inte arg utan rädd att bli undanskuffad och inslåst nånstans eller nedtryckt i marken/golvet. 

Likadant när han sover skall man inte flytta på honom eller hålla på med honom för då blir han upprörd och ledsen. Inte blir jag glad och viftar på svansen om någon knuffar på mig om jag sover. 

Hundarna har fått kalkonköttsbitar sånt som gick sönder eller bara var småbitar. Ger jag dom mer nu matstrejkar dom nog.

I går o i dag har det varit ganska lugnt med min värk. Stelt och ömt när jag vaknar och likadant på kvällen är det jobbigt, men annars har det varit ganska bra. Tröttheten är sig lik, men jag har kunnat gå undan och vila en stund då o då.

Snön ligger där den ligger, men det har inte kommit mer i alla fall.

Efter nyår skall jag försöka ändra mina matvanor lite, godis skall jag försöka lägga av med, i alla fall under veckorna.

Man blir lite vemodig så här i juletider.

Tänker på alla jular som gått, från det man vare barn och tills man själv hade barn och fram till nu.

Dessutom tänker man på alla som inte finns med oss längre.

Min mamma älskade advent och stöka o baka och laga mat.

Pyntade som besatt överallt och det gjorde hennes man också.

Det var girlanger och tomteparader och bonader och tomtar och tomtelandskap och adventskyrka och för att inte tala om granen. Man såg inte granen för allt pynt och alla ljusslingor.

Var jul var det ett elände att reda ut dessa ljusslingor, dom var ihopkopplade med isoleringsband och var väl rent livsfarliga, men dom skulle upp.

Min styvfar kunde konsten att klä en gran, den var jättetjusig.

Fast själva granen såg man ju aldrig.

Min mamma arbetade nästan alltid så det var sent på kvällarna som hon putsade koppar, bonade golv, stärkte sina bonader, dukar och festremsor som hon själv broderat. Hon putsade fönster, baka och laga mat. Allt på kvällarna när vi lagt oss.

När julbordet var klart och hur fattigt vi än hade det så var där allt som skulle vara där. Hon kunde trolla med det lilla och fick alltid allt att gå i hop.

Godisbord och jultidningar samt frukt och julmust.

Allt fanns.

Efter maten så gick luften ur min mamma, hon gick alltid och la sig ett par timmar.

Sedan fram på kvällen var det kaffebord med allt som skulle vara där och det var hembakt givetvis. UTOM pepparkakor. Min mamma vägrade baka dom.

Nyår var ungefär likadant, full rulle tills vi ätit och sedan i säng, fast då la sig inte min mamma pga trötthet utan gallstensanfall. Den där brunkålen tålde inte hennes galla. Julafton gick bra, men nyårsafton var det väl antagligen en gång för mycket.

Så var det lugnt till nästa nyår.

När jag var liten firade vi jul med min mormor och morfar, det var lite mer festligt. VI klädde upp oss och gick hem till dom och mormor hade dukat så fint och mina kusiner var med och det var så festligt.

I bland var vi hos min moster Signe och hennes familj. Det var nästan ännu festligare.

Det var sådana jular jag ville mina barn skulle uppleva med många människor och mycket skratt och skoj.

Tyvärr var det inte möjligt. Vi satt alltid själva om jularna.

Så olika människor firar jul, ta bara julklappsutdelningen.

MIn moster sa här får du från pappa, God jul osv osv, min mamma slängde till oss några paket var och sa - här har du och här har du- god jul på er nu går jag och sätter på kaffe.

Då tyckte jag det var hemskt, nu skrattar jag åt det. MIn mor var sån, inte nåt att göra åt, men hon var inte mycket för kramar eller allvarligt djupsinnigt prat.

I bland försökte jag prata med henne om mina funderingar kring religion och min tro, jag var nog 13 år då och inne i en period med deprission och tankar om livet osv. Hi hi min mamma höll ett långt föredrag om hur hemsk hennes barndom var när hennes syskon o hon tvingades gå i kyrkan och präster tyckte hon inte om. Fast hon kallade dom svartrockar.

Politik frågade jag henne om en gång då vi diskuterade detta i skolan, kära nån, jag fick en ilsken upprörd föreläsning om politiker och deras uppförande och vilka som gjort vad. Moma Sahlins lilla Toblerone var inte nåt alls jämfört med vad dessa män gjort.

Sedan lärde jag mig att det inte var någon idé att prata om nåt allvarligt med mamma.

Skämta och skoja och sådant gick bra.

Mina barn fick nog aldrig så dyra eller så många paket, men dom var givna med kärlek.

Tack o lov önskade dom sig inte mobiltelefoner och annat sånt svindyrt som finns i dag. Hur har föräldrar råd?????

Tänk förr när ungarna blev glada för hemstickade vantar och strumpor. Om dom ens fick julklappar.

Vart har julens mening tagit vägen?

För mig är det omtanke och kärlek och glädje.

Kan man inte ha roligt utan sprit, dyra presenter och en massa mat.

Det viktigaste är väl att man träffas inom familj och släkt och äter lite gott och umgås. Spelar spel, dansar runt granen och sjunger tillsammans. Julsånger och sådant.

Det roligaste barnen varit med om (mina då) var att vi satt ner en gång när det var strömavbrott och pratade om hur vi hade det när vi var små eller berättade sånt vi hört våra föräldrar berättat om från deras barndom. Vi tände ljus och satt och hade det jättetrevligt.

Detta kan vi väl göra fler gånger sa dom.

Så ni ser det behövs inte mycket för att ha det lite mysigt. 

Barn i dag har ofta stora krav och vill ha det senaste och modernaste och givetvis dyraste.

Detta vet tillverkarna och affärerna. Dom visar på reklamen var dom finns och hur mycket vi BARA MÅSTE ha det.

Barn/undomar är lättpåverkade och faller direkt. Vi ger dom en mobil eller I-Phone för flera tusen och 2 månader senare kommer nåt ännu häftigare och det dom fick är helt ute.

Kära föräldrar, bojkottar dessa prylar, dom är bara till för att tömma er på  pengar genom era barn.

Ge era barn vettiga värderingar. En mobil för 349 kr på Claes Ohlsson fungerar lika bra. Det viktigaste är att man kan ringa och ta emot samtal eller skicka sms så att ni kan nå era barn och dom er. 

Julpynta är det roligaste jag vet, sitter nog i sedan jag var barn. Det är nåt speciellt med advent och det är en väntan. På vad?????

Man är förväntansfull och det är sån stämning. Man kan känna det i luften när man sitter på bussen och när man är i en affär. Det är inte bara jag som känner så har jag förstått.

Jag tror inte det är paketen som folk väntar på, utan det är nog samvaron, glädjen och gemenskapen som är det VI alla väntar på och längtar efter.

Jag längtar efter att alla barnen skall komma och mitt lilla söta barnbarn.

Visst vi ger barn och barnbarn julklappar, men inga jättedyra saker.

Själva vill vi inte ha nåt utan det är att DOM KOMMER HEM TILL OSS!!!!

Att vi får vara tillsammans.

Jag tror det är det som är Julens mening. Gemenskap, att bry sig om varandra.

Min tro är även att det är Jesu födelsedag, fast en del säger att det inte stämmer.

Än sen då! Eftersom vi inte har nåt annat datum så firar vi honom då. Så här många år efter kan det kanske vara svårt att veta och jag tror inte han tar illa upp om  vi firar hans födesedag lite innan eller efter. Det viktigaste är att vi försöker leva som han säger att vi skall leva. Försöker vara som han var mot oss.

Försäkringskassan avslog min ansökan om sjukersättning igen.

Denna gången angav dom som själ att jag med mina handikapp/problem skulle klara en administrativ tjänst. Att arbeta i köket är för tungt för mig. Att jag borde söka på HELA arbetsmarknade och att jag inte gjort detta osv osv.

Löjligt. Jag har arbetat med rent administrativt arbete förut och fick gå ner från heltid till 75% och sedan till 50 och det klarade jag bra.

Här har dom anpassat mitt arbete så att jag skall klara det och dessutom har jag ett betalt personligt biträde som tar dom sysslor jag inte kan klara.

Dessutom har vår vaktmästare ställt upp mycket och hjälpt mig med massor av saker. Härom dagen kunde jag inte öppna brevlådan som frusit. Han fixade det och hela personalen är jättegulliga. Dom bryr sig verkligen.

Kan man ha en bättre anställning?

Det lilla jag gör i Caféet klarar jag bra numera tack vare mitt personliga biträde. Det jag gör där är alltså inte så betungande. Har jag dessutom en dålig dag så hoppar någon annan in eller får jag massor av hjälp av andra.

Vår kökspastor ger dessutom mig dom lättare uppgifterna som hon vet att jag klarar och lämnar mig inte ensam med en massa uppgifter som hon vet att jag inte klarar.

Jag trivs så jättebra och dom problemen jag har förösvinner inte för att jag får ett arbete där det är rent administrativa uppgifter, tvärt om kan det bli värre då jag mår bra av skiftande arbetsuppgifter.

Att duka fram koppar och hälla upp kaffe och skära upp lite vetebröd samt prata med trevliga människor är jättebra för mig. Man blir glad och då orkar man lite mer också. Sitta stilla eller hålla på en hel dag med papper och sitta vid en dator flera timmar är rena döden. Skulle jag sedan hålla på med det hela 8 timmar om dagen blev jag knäpp och stelare och få mer värk än jag har nu.

När jag arbetade som läkarsekreterare upptäckte jag snabbt att det var fel yrkesval. När man suttit en stund så gjorde det jätteont när man skulle resa sig upp. axlar, skuldror, mellan skuldrorna och ryggslutet brände och sved och ömmade något förfärligt.

8 timmar med detta 5 dagar i veckan skulle jag inte klara.

En halvtimme vid datorn åt gången och bara några gånger om dagen.

Därför jag inte skriver så ofta här på bloggen.

Hur hanterar man försäkringskassan? Jag har erbjudit dom att komma till mitt arbete och även hem till bostade och se hur jag klarar  mig och mitt dagliga liv.

Nu har jag överklagat igen.

Jag erbjöd dom att skicka mig till en specialist också.

Dom är roliga.

Men jag ger mig inte.

I helgen som gick åkte min älskade Gammelsmurf till Ljungskile med sin äldste son och svärdotter för att hälsa på sin yngste sonen med flickvän och en massa vänner.

Vi var lite oroliga för vädret, men det var inte några stora problem att ta sig dit.

Tur dom inte skulle åka denna veckan. Skönt att sonen och svärdottern var med så dom kunde turas om att köra.

2 av mina barn och barnbarnet kom hit i stället. Skönt att jag slappa vara ensam. Dagtid är det inga problem, men nätterna och kvällarna.

Är 55 år och fortfarande mörkrädd. Löjligt.

Thyko blev grön av avundsjuka för Wylie som barnbarnet heter hade en stor rosa gris med sig. Thy älskar gosedjur och han ville nog leka med den, men se det fick han inte. Jag såg hur ledsen han blev då på lördagen då vi skulle in till stan för att ge mat och vatten till bonussonen och s- dotterns marsvin så passade vi på att kika in lite snabbt på Lions. Min yngste son skulle se om där var några fina tavlor och jag letade efter rosa grisar i en stor trälåda full med gosedjur i alla färger och storlekar.

Vilken lycka, jag hittade en rosa gris, liten men det var i alla fall en gris som var rosa.   

Hittade en stor katten Tom, ni vet i Tom o Jerry som Wylie fick.

Sedan ringde vi till hennes pappa, min äldste son som var hemma för han hade fått ont i ryggen och hade haft lite bröstsmärtor så han skulle ta det lugnt i helgen.

Snälla som vi är sa vi att Wy hade fått en katt som hette Tom. NEEEEEJJJ!!!!! skrek han i luren, det har hon väl inte. Vem är så korkad att han/hon ger ungen en KATT  

Nä ni skojar sa han då hoppfullt, vi gav luren till Wylie som glatt sa att jo då hon hade fått en katt som hette Tom.

Stackars min son, han läte helt förtvivlad. Han avskyr att ha innekatt, kattlåda och kattkiss där det inte skall vara och kattmat osv osv. Han hade upplevt det som barn då vi hade mycket katter och andra djur med och så hade hans fru katt som gjorde inne och i kläder och överallt.

Så vi lugnade honom snabbt så han inte fick en hjärnblödning eller hjärtinfarkt.

Men kul var det, i alla fall tyckte vi det. Hans storasyster höll på att kväva sig själv medan hon försökte låta bli att skratta.

Vi hade mysigt kvällsfika och satt tillsammans och myste. Pratade gamla minnen och såg en trevlig rolig film.  

Yngste sonen hade med sig älgfärs så vi gjorde en köttfärslimpsliknande sak och brunsås med lingon o sallad.

Han har ett pyttelitet kök och har inte möjligheter att laga riktig mat där, ingen ugn heller. Han brukar ta med och bjuda sin syster på middag i bland för hon har ett riktigt kök.

Det var en härlig helg, fast jag saknade min älskade Gammelsmurf också.

När jag är i Karlskrona hos barnen vill jag samtidigt vara här och när jag är här så i bland längtar jag efter barnen i Karlskrona. Varför kan inte alla flytta hit eller alla vi här flytta dit?

Det går ju inte, men om....... det hade varit kul.

Min man har sin yngste mycket längre bort och kan inte se honom så ofta, när han kommer några dagar i bland blir det därför jättemysigt. Nästan mer fest än julafton. Det blir intensiva dagar då massor skall hinnas med och pratas om.

Min svåger och svägerska har sitt ena barn i USA dom träffas en gång om året och det är ännu värre.

Tur det finns telefon och dator, annars hade jag inte klarat mig.

När husse kom hem blev Thy och Bella glada, (även jag).

Thy har ett mycket speciellt förhållande till husse, han har lyckats med det som inte några andra hundar som bott här i huset lyckats med.

  Nämligen att få sitta på bordet.

Livet är ganska bra i alla fall.

Trots att jag hade så himla ont och det snurrade värre än vanligt i dag så var det roligt att åka till jobbet.

Det var lite pyssel hela tiden, men inte nåt som påverkade mitt onda så mycket att jag inte kunde genomföra det.

Däremot tror jag inte att jag klarat av att servera 120 personer i dag eller skött diskmaskinen och lyft ner och upp koppar o fat osv.

Dessutom fick jag fika med några av mina arbetskamrater och blev dessutom bjuden på stekt sill och hemgjord potatismos.

Som pricken över i så kom min älskade Gammelsmurf och hämtade mig vid jobbet i dag så jag slapp släpa rollatorn upp o ner på bussen.

Det hade nog varit lite tufft, i alla fall få den av bussen när jag kom hem.

Här är ju inte nån trottoarkant utan man får lyfta ner den ända till vägen.

Men jag gillar att åka buss till o från jobbet, känner mig mera självständig och "vuxen" då.

Fast i bland är det mysigt när min älskling hämtar mig eller kör in mig om han är ledig.

Jag har nog världens bästa man. Snygg är han också.   

I går kväll hände något otäckt  Fattar inte nånting!

Helt plötsligt funkade inte mitt mejl, man kunde inte skicka och inte ta emot post.

Min älskade Gammelsmurf och jag försökte jättelänge och det gick inte att göra ett nytt epostkonto utan det var kört. Kom inte in med mitt lösenord heller.
Till slut sa han dom orden som man INTE FÅR säga till mig.

Du måste ha gjort något med datorn.    

Det räckte för att jag skulle bli jätteledsen.

Jag som är så försiktig och är livrädd för att trycka på nån knapp. Frågar hellre en gång för mycket än gör nåt dumt. Är så rädd om min nya fina dator. Jag stängde av datorn och gick ut i köket.

Det gick åt en halv paket Ballerina kladdkaka innan jag kom i balans igen och 2 muggar kaffe  

När jag satt där o deppa i köket kom min älskade Gammelsmurf ut och skrattade och släpade in mig till datorn. Då fungerade det igen. Där hade vi suttit och kämpat och muttrat så räckte det med att stänga av datorn och vänta en stund.

Nu fungerar mejlet igen tack o lov.

Kalle o Monica mötte mig vid tåget och vi åkte och köpte lite saker till pappas grav och fixade till den.

  Sedan åkte vi till Inge och Wylie och lagade middag.

Efter middag och disk blev det kaffe och hembakat från Nyehusen. Rulltårta har Gammelsmurfen lärt mig, men bullar kunde jag sedan tidigare. Feg som jag är så har jag alltid gjort sockerkaka, muffins och rulltårta har jag inte vågat mig på förr.

Mitt älskade barnbarn var som vanligt så söööööööt och pratade mycket mer nu än sist.

    Kopparna och assietterna är från en seconhand butik i Kristianstad. 

  MIn älskade tös har gått ner i vikt sedan hon skaffade cykel och hennes väninna började släpa med henne på långa promenader.

Jag blev så stolt när Wylie på lördagsmorgonen skulle hjälpa farmor bädda.

Tänk om dom bott närmre.......

  Det hade kommit lite snö i Kristianstad förra veckan och jag lånade Gammelsmurfens gamla kamera och tog några fina bilder bl a denna. Dom vackra änderna som simmar i kanalen vid Domus i Kristianstad. Dom är så söta.