Skall för ordningens skull börja med vad som hände i går för 30 år sedan. Jag var då 26 år och väntade mitt första barn.

Tror det var söndag då och min dåvarande make (barnens far) och jag åkte till hans stuga. Solen sken och vi satt ute och drack kaffe. Det var mycket löv och grenar och sådant på gräsetmattorna. Jag fick plötsligt akut behov av att vara duktig. Jag räfsade och plockade grenar och höll på. Det var ju 1 vecka kvar till förlossningen och dessutom sa alla att första gången kan man gå över både en och två veckor.

Nästa dags morgon vaknade jag av lite magknip och gick på toa några gånger och sedan var jag plötsligt pigg och satte mig att virka på en duk i tv rummet. Efter nån timme kände jag ett mönster i dom dom "magknipen" Dom återkom med 6 minuters mellanrum. GJorde inte särskilt ont, bara så där så man kände det.

Jag sa till min man som vaknade och skulle till jobbet att han kunde nog lika väl stanna hemma om han ville följa med till förlossningen. Under dagen skulle det nog komma i gång ordentligt trodde jag.

Han som till skillnad från mig läst igenom boken vi fått från mödravården frågade hur långt det var mellan sammandragningarna. Va? fråga jag dumt. Det kniper lite ca var 6 minut. Hm sa han och så fick jag lov att ringa till förlossningen för säkerhets skull. Dom tyckte jag skulle göra mig klar och åka in. Dumskallar tänkte jag. Det gör ju inte ont ens.

Min man fick helt plötsligt spelet, det skulle packas och planeras och jag skulle skynda mig!!!! Va! tat lugnt sa jag, det är gott om tid.

Har man som jag haft vansinnig mensvärk sedan jag var 13 år, så ont att jag spytt och svimmat då var dessa sammandragningar inte något att oroa sig för. Det var ju löjligt ju.

När vi skulle köra så tyckte jag att det var så fint väder att vi kunde köra en sväng genom stan och längs med kajen. MIn man titta på mig o sa att du är ju inte klok! NU skal vi till bb.

Så kom vi dit, det var det gamla bb då, inte så fint och modernt som det nya är.

Första rummet där man blir undersökt allra först var ett kakelklätt kallt rum med en brits som var som sten. Barnmorskan fråga hur tätt sammandragningarna kom, jo då dom kom var 5 minut nu, kanske 4. Efter undersökningen visade det sig att det var öppet 6 centimeter. Jag som trott att jag skulle få åka hem igen, Ha ha där fick jag.

Lavemanget var inte nån höjdare, men det gjorde att det satte fart på sammandragningarna. Lite mer kändes det nu och jag insåg att det var DAGS!!.

Min käre make, fick helt plötsligt ont i huvudet. Stackarn, det var för mycket för honom.

Då när jag insåg att det var på gång så mindes jag alla skräckhistorier jag hört och när barnmorskan fråga om smärtlindring sa jag genast ryggbedövning. Epiduralblockad heter det egentligen. Mja sa hon då, detta är ju snart klart, det går fort nu. Jag som började bli lite skakig spände ögonen i henne och sa med värsta hulkenrösten JAG SKA HA EPIDURALBLOCKAD!!!

Okej sa hon, om vi hinner få hit en narkosläkare.

Narkosläkaren kom, och en timme efter så var vår dotter född.

Epidural var effektivt. Bara det att när jag skulle krysta så kunde jag inte, när jag sedan inte fick krysta då kunde jag eller rättare sagt jag kunde omöjligt låta bli.

19 minuter över 12 mitt på dagen alltså, kom vår dotter flygande som en kanonkula ut och efter henne en flod med fostervatten.

Barnmorskan som satt sig på en pall för hon trodde väl att det skulle bli en långdragen historia hoppade upp och fick samtidigt tag i barnet och dessutom ungick hon att få fostervattensfloden i ansiktet men fick den på hela framsidan av kroppen. Där hade hon föstås förkläde i plast så det blev inte så illa. 

Jag skämdes så, att jag aldrig kan göra saker o ting ordentligt, så här gjorde dom inte på tv eller på filmen som vi sett på kursen.

VI hade gått en kurs för att lära oss andas o sånt. Hm!

Det hade jag totalt glömt när det väl var dags.

Monica som vår dotter fick heta mådde jättebra och var så söt och fin.

Under hela denna prosedur sa inte min man mycket, bara en djup suck eller ett litet stön i bland och när jag fråga hur det var så hade han så ont i huvudet. Stackaren. Det var nog i början av att hans blodtryck började krångla.

Märkte att så fort det var något vi skulle göra som inte stämde med hans vanliga chema så fick han ont i huvudet. Stress klarade han absolut inte av. Sedan fick vi bekräftat att det var blodtrycket och den kampen höll på i många år.

Från 81 till 2003 eller 2004 då han gick igenom en by pass operation.

Stoltare far finns nog inte, mer fotograferad unge finns nog inte heller.

Hon var som en sol och sällan grät och var alltid pigg och nyfiken och glad.

Snäll är hon också och mån om andra. Älskar katter har hon alltid gjort.

Min gamla katt Misse var den första katten hon träffade. Han var måttligt förtjust i Monica för hon gjorde som barn ofta göra tar tag i svansen när hon ville ta katten. Den där svansen är ju ett utmärkt bra handtag när man är liten och vill fånga in en katt.

I dag är Monica en tjusig, stilig, jättetrevlig och snäll tjej på 30 år.

Hon har 2 bröder födda 83 och 84 som hon älskar och när dom var små tog hon hand om dom ofta och lekte med dom och hjälpte dom.

Hon har 2 stiliga katter, Sirap och Sigfid.

Hoppas det inte låter som skryt, men hon är inte bara min älskade dotter utan en riktig vän. Jag kan prata med henne om nästan allt och det är skönt.

Hon är konstnärligt lagd och har skrivit många bra noveller och utkast till böcker.

Några noveller har hon fått in i en tidning.

Jag har läst många saker hon skrivit och dom är jättebra.

Vill inte skryta, men jag är så stolt över mina barn.

 

monica

24 mars 2011 09:42

Värmer verkligen hjärtat att läsa :)

http://katt-drottningen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var jättelängesedan jag var här. Har varit så mycket annat att jag inte haft tid eller ro att skriva. Denna sommaren har varit ganska bra, varmt men inte en massa sol. Får så mycket klåda och sveda av solen. Inte roligt alls, människor tittar...

Suck! Tittade mig lite extra noga i spegeln för några dagar sedan. HJÄLP!!! Jag är ju alldeles skrynklig i ansiktet!!!! Hur har detta gått till och när kom dom där rynkorna? Dom kan alltså inte bara kommit över en natt så därför har jag alltså inte...

Agneta i Nättraby. 1064-65     Jag bodde i Karlskrona i en lägenhet som mormor o morfar haft, men mamma och hennes man trivdes inte utan flyttade till Nättraby där han arbetade på pappersbruket (numera nedlagt) och även på en bondgård där dom f...

  Mormor o morfar kommer upp från Limhamn för att fira jul med oss. Jag var någonstans mellan 8 och 10 år då. Vi bodde några mil från Karlskrona på en plats som hette Nättraby. Min mamma och hennes man hyrde ett hus som tillhörde en stor gård. De...

Här i Nyehusen har vi adventspytat i dag. Vi startade redan i går med att åka till Eko och införsakffa 2 små stjärnor till köksfönstren. Thyko har ju lagt beslag på ena fönstret där han ligger och spanar som en katt ungefär. Så där kan man inte ha nå...