Man blir lite vemodig så här i juletider.

Tänker på alla jular som gått, från det man vare barn och tills man själv hade barn och fram till nu.

Dessutom tänker man på alla som inte finns med oss längre.

Min mamma älskade advent och stöka o baka och laga mat.

Pyntade som besatt överallt och det gjorde hennes man också.

Det var girlanger och tomteparader och bonader och tomtar och tomtelandskap och adventskyrka och för att inte tala om granen. Man såg inte granen för allt pynt och alla ljusslingor.

Var jul var det ett elände att reda ut dessa ljusslingor, dom var ihopkopplade med isoleringsband och var väl rent livsfarliga, men dom skulle upp.

Min styvfar kunde konsten att klä en gran, den var jättetjusig.

Fast själva granen såg man ju aldrig.

Min mamma arbetade nästan alltid så det var sent på kvällarna som hon putsade koppar, bonade golv, stärkte sina bonader, dukar och festremsor som hon själv broderat. Hon putsade fönster, baka och laga mat. Allt på kvällarna när vi lagt oss.

När julbordet var klart och hur fattigt vi än hade det så var där allt som skulle vara där. Hon kunde trolla med det lilla och fick alltid allt att gå i hop.

Godisbord och jultidningar samt frukt och julmust.

Allt fanns.

Efter maten så gick luften ur min mamma, hon gick alltid och la sig ett par timmar.

Sedan fram på kvällen var det kaffebord med allt som skulle vara där och det var hembakt givetvis. UTOM pepparkakor. Min mamma vägrade baka dom.

Nyår var ungefär likadant, full rulle tills vi ätit och sedan i säng, fast då la sig inte min mamma pga trötthet utan gallstensanfall. Den där brunkålen tålde inte hennes galla. Julafton gick bra, men nyårsafton var det väl antagligen en gång för mycket.

Så var det lugnt till nästa nyår.

När jag var liten firade vi jul med min mormor och morfar, det var lite mer festligt. VI klädde upp oss och gick hem till dom och mormor hade dukat så fint och mina kusiner var med och det var så festligt.

I bland var vi hos min moster Signe och hennes familj. Det var nästan ännu festligare.

Det var sådana jular jag ville mina barn skulle uppleva med många människor och mycket skratt och skoj.

Tyvärr var det inte möjligt. Vi satt alltid själva om jularna.

Så olika människor firar jul, ta bara julklappsutdelningen.

MIn moster sa här får du från pappa, God jul osv osv, min mamma slängde till oss några paket var och sa - här har du och här har du- god jul på er nu går jag och sätter på kaffe.

Då tyckte jag det var hemskt, nu skrattar jag åt det. MIn mor var sån, inte nåt att göra åt, men hon var inte mycket för kramar eller allvarligt djupsinnigt prat.

I bland försökte jag prata med henne om mina funderingar kring religion och min tro, jag var nog 13 år då och inne i en period med deprission och tankar om livet osv. Hi hi min mamma höll ett långt föredrag om hur hemsk hennes barndom var när hennes syskon o hon tvingades gå i kyrkan och präster tyckte hon inte om. Fast hon kallade dom svartrockar.

Politik frågade jag henne om en gång då vi diskuterade detta i skolan, kära nån, jag fick en ilsken upprörd föreläsning om politiker och deras uppförande och vilka som gjort vad. Moma Sahlins lilla Toblerone var inte nåt alls jämfört med vad dessa män gjort.

Sedan lärde jag mig att det inte var någon idé att prata om nåt allvarligt med mamma.

Skämta och skoja och sådant gick bra.

Mina barn fick nog aldrig så dyra eller så många paket, men dom var givna med kärlek.

Tack o lov önskade dom sig inte mobiltelefoner och annat sånt svindyrt som finns i dag. Hur har föräldrar råd?????

Tänk förr när ungarna blev glada för hemstickade vantar och strumpor. Om dom ens fick julklappar.

Vart har julens mening tagit vägen?

För mig är det omtanke och kärlek och glädje.

Kan man inte ha roligt utan sprit, dyra presenter och en massa mat.

Det viktigaste är väl att man träffas inom familj och släkt och äter lite gott och umgås. Spelar spel, dansar runt granen och sjunger tillsammans. Julsånger och sådant.

Det roligaste barnen varit med om (mina då) var att vi satt ner en gång när det var strömavbrott och pratade om hur vi hade det när vi var små eller berättade sånt vi hört våra föräldrar berättat om från deras barndom. Vi tände ljus och satt och hade det jättetrevligt.

Detta kan vi väl göra fler gånger sa dom.

Så ni ser det behövs inte mycket för att ha det lite mysigt. 

Barn i dag har ofta stora krav och vill ha det senaste och modernaste och givetvis dyraste.

Detta vet tillverkarna och affärerna. Dom visar på reklamen var dom finns och hur mycket vi BARA MÅSTE ha det.

Barn/undomar är lättpåverkade och faller direkt. Vi ger dom en mobil eller I-Phone för flera tusen och 2 månader senare kommer nåt ännu häftigare och det dom fick är helt ute.

Kära föräldrar, bojkottar dessa prylar, dom är bara till för att tömma er på  pengar genom era barn.

Ge era barn vettiga värderingar. En mobil för 349 kr på Claes Ohlsson fungerar lika bra. Det viktigaste är att man kan ringa och ta emot samtal eller skicka sms så att ni kan nå era barn och dom er. 

Julpynta är det roligaste jag vet, sitter nog i sedan jag var barn. Det är nåt speciellt med advent och det är en väntan. På vad?????

Man är förväntansfull och det är sån stämning. Man kan känna det i luften när man sitter på bussen och när man är i en affär. Det är inte bara jag som känner så har jag förstått.

Jag tror inte det är paketen som folk väntar på, utan det är nog samvaron, glädjen och gemenskapen som är det VI alla väntar på och längtar efter.

Jag längtar efter att alla barnen skall komma och mitt lilla söta barnbarn.

Visst vi ger barn och barnbarn julklappar, men inga jättedyra saker.

Själva vill vi inte ha nåt utan det är att DOM KOMMER HEM TILL OSS!!!!

Att vi får vara tillsammans.

Jag tror det är det som är Julens mening. Gemenskap, att bry sig om varandra.

Min tro är även att det är Jesu födelsedag, fast en del säger att det inte stämmer.

Än sen då! Eftersom vi inte har nåt annat datum så firar vi honom då. Så här många år efter kan det kanske vara svårt att veta och jag tror inte han tar illa upp om  vi firar hans födesedag lite innan eller efter. Det viktigaste är att vi försöker leva som han säger att vi skall leva. Försöker vara som han var mot oss.

 

Gammelsmurfen

12 december 2010 18:09

Mina första jular jag MINNS var det jag som var tomte. Klädd i röd morgonrock och skägg av bomull..

När jag blev lite äldre -- ca 10 och äldre, eller vad det kan ha varit -- firade vi jul på juldagen. Mina föräldrar var nämligen engagerade i "De ensammas jul". Anordnat av KFUM i min dåvarande stad.
Från förberedelser, till dukning, serverande, julklappsutdelning,(ofta saker skänkta av lokala företag som tex bokhandlare och presentaffärer) samvaro och även en andakt. Därefter undanplockande och dyligt.
Jag var inte SÅ gammal när även jag var med om själva firandet. Det var ju roligare än att sitta ensam hemma på julafton

http://gammelsmurfen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var jättelängesedan jag var här. Har varit så mycket annat att jag inte haft tid eller ro att skriva. Denna sommaren har varit ganska bra, varmt men inte en massa sol. Får så mycket klåda och sveda av solen. Inte roligt alls, människor tittar...

Suck! Tittade mig lite extra noga i spegeln för några dagar sedan. HJÄLP!!! Jag är ju alldeles skrynklig i ansiktet!!!! Hur har detta gått till och när kom dom där rynkorna? Dom kan alltså inte bara kommit över en natt så därför har jag alltså inte...

Agneta i Nättraby. 1064-65     Jag bodde i Karlskrona i en lägenhet som mormor o morfar haft, men mamma och hennes man trivdes inte utan flyttade till Nättraby där han arbetade på pappersbruket (numera nedlagt) och även på en bondgård där dom f...

  Mormor o morfar kommer upp från Limhamn för att fira jul med oss. Jag var någonstans mellan 8 och 10 år då. Vi bodde några mil från Karlskrona på en plats som hette Nättraby. Min mamma och hennes man hyrde ett hus som tillhörde en stor gård. De...

Här i Nyehusen har vi adventspytat i dag. Vi startade redan i går med att åka till Eko och införsakffa 2 små stjärnor till köksfönstren. Thyko har ju lagt beslag på ena fönstret där han ligger och spanar som en katt ungefär. Så där kan man inte ha nå...