Alla inlägg under december 2010

Av Victoria - 27 december 2010 16:02

Julen har varit trevlig och jag har haft ganska roligt trots att mina egna inte kunde komma.

Vi har spelat memory och ätit mat och gottebord.

Klappar har delats ut också.

Jag fick ett vackert träkors som jag önskat och flera böcker. Duchgel och cerat samt boddylotion samt geleråttor och en bok till. Min älsklingslukta gottflaska fanns också med bland klapparna.

Så nu står en stor plastkasse med klappar till Karlskroniterna och väntar.

I dag behövde vi inte laga middag och inte heller diska. Det gjorde Martin och Emma. En superduper god låda med fläskfilé och färskost och cremefraiche. Dom diskade i går med, vi blir riktigt bortskämda.

Thyko har äntligen slutat morra åt Martin och Emma. Det tar ca ett dygn tills han inser att dom är snälla.

Han är alltså inte arg utan rädd att bli undanskuffad och inslåst nånstans eller nedtryckt i marken/golvet. 

Likadant när han sover skall man inte flytta på honom eller hålla på med honom för då blir han upprörd och ledsen. Inte blir jag glad och viftar på svansen om någon knuffar på mig om jag sover. 

Hundarna har fått kalkonköttsbitar sånt som gick sönder eller bara var småbitar. Ger jag dom mer nu matstrejkar dom nog.


I går o i dag har det varit ganska lugnt med min värk. Stelt och ömt när jag vaknar och likadant på kvällen är det jobbigt, men annars har det varit ganska bra. Tröttheten är sig lik, men jag har kunnat gå undan och vila en stund då o då.

Snön ligger där den ligger, men det har inte kommit mer i alla fall.

Efter nyår skall jag försöka ändra mina matvanor lite, godis skall jag försöka lägga av med, i alla fall under veckorna.

ANNONS
Av Victoria - 12 december 2010 16:48

Man blir lite vemodig så här i juletider.

Tänker på alla jular som gått, från det man vare barn och tills man själv hade barn och fram till nu.

Dessutom tänker man på alla som inte finns med oss längre.

Min mamma älskade advent och stöka o baka och laga mat.

Pyntade som besatt överallt och det gjorde hennes man också.

Det var girlanger och tomteparader och bonader och tomtar och tomtelandskap och adventskyrka och för att inte tala om granen. Man såg inte granen för allt pynt och alla ljusslingor.

Var jul var det ett elände att reda ut dessa ljusslingor, dom var ihopkopplade med isoleringsband och var väl rent livsfarliga, men dom skulle upp.

Min styvfar kunde konsten att klä en gran, den var jättetjusig.

Fast själva granen såg man ju aldrig.

Min mamma arbetade nästan alltid så det var sent på kvällarna som hon putsade koppar, bonade golv, stärkte sina bonader, dukar och festremsor som hon själv broderat. Hon putsade fönster, baka och laga mat. Allt på kvällarna när vi lagt oss.

När julbordet var klart och hur fattigt vi än hade det så var där allt som skulle vara där. Hon kunde trolla med det lilla och fick alltid allt att gå i hop.

Godisbord och jultidningar samt frukt och julmust.

Allt fanns.

Efter maten så gick luften ur min mamma, hon gick alltid och la sig ett par timmar.

Sedan fram på kvällen var det kaffebord med allt som skulle vara där och det var hembakt givetvis. UTOM pepparkakor. Min mamma vägrade baka dom.

Nyår var ungefär likadant, full rulle tills vi ätit och sedan i säng, fast då la sig inte min mamma pga trötthet utan gallstensanfall. Den där brunkålen tålde inte hennes galla. Julafton gick bra, men nyårsafton var det väl antagligen en gång för mycket.

Så var det lugnt till nästa nyår.



När jag var liten firade vi jul med min mormor och morfar, det var lite mer festligt. VI klädde upp oss och gick hem till dom och mormor hade dukat så fint och mina kusiner var med och det var så festligt.


I bland var vi hos min moster Signe och hennes familj. Det var nästan ännu festligare.


Det var sådana jular jag ville mina barn skulle uppleva med många människor och mycket skratt och skoj.


Tyvärr var det inte möjligt. Vi satt alltid själva om jularna.


Så olika människor firar jul, ta bara julklappsutdelningen.

MIn moster sa här får du från pappa, God jul osv osv, min mamma slängde till oss några paket var och sa - här har du och här har du- god jul på er nu går jag och sätter på kaffe.

Då tyckte jag det var hemskt, nu skrattar jag åt det. MIn mor var sån, inte nåt att göra åt, men hon var inte mycket för kramar eller allvarligt djupsinnigt prat.


I bland försökte jag prata med henne om mina funderingar kring religion och min tro, jag var nog 13 år då och inne i en period med deprission och tankar om livet osv. Hi hi min mamma höll ett långt föredrag om hur hemsk hennes barndom var när hennes syskon o hon tvingades gå i kyrkan och präster tyckte hon inte om. Fast hon kallade dom svartrockar.


Politik frågade jag henne om en gång då vi diskuterade detta i skolan, kära nån, jag fick en ilsken upprörd föreläsning om politiker och deras uppförande och vilka som gjort vad. Moma Sahlins lilla Toblerone var inte nåt alls jämfört med vad dessa män gjort.

Sedan lärde jag mig att det inte var någon idé att prata om nåt allvarligt med mamma.

Skämta och skoja och sådant gick bra.


Mina barn fick nog aldrig så dyra eller så många paket, men dom var givna med kärlek.

Tack o lov önskade dom sig inte mobiltelefoner och annat sånt svindyrt som finns i dag. Hur har föräldrar råd?????

Tänk förr när ungarna blev glada för hemstickade vantar och strumpor. Om dom ens fick julklappar.

Vart har julens mening tagit vägen?


För mig är det omtanke och kärlek och glädje.

Kan man inte ha roligt utan sprit, dyra presenter och en massa mat.

Det viktigaste är väl att man träffas inom familj och släkt och äter lite gott och umgås. Spelar spel, dansar runt granen och sjunger tillsammans. Julsånger och sådant.


Det roligaste barnen varit med om (mina då) var att vi satt ner en gång när det var strömavbrott och pratade om hur vi hade det när vi var små eller berättade sånt vi hört våra föräldrar berättat om från deras barndom. Vi tände ljus och satt och hade det jättetrevligt.

Detta kan vi väl göra fler gånger sa dom.

Så ni ser det behövs inte mycket för att ha det lite mysigt. 


Barn i dag har ofta stora krav och vill ha det senaste och modernaste och givetvis dyraste.

Detta vet tillverkarna och affärerna. Dom visar på reklamen var dom finns och hur mycket vi BARA MÅSTE ha det.

Barn/undomar är lättpåverkade och faller direkt. Vi ger dom en mobil eller I-Phone för flera tusen och 2 månader senare kommer nåt ännu häftigare och det dom fick är helt ute.


Kära föräldrar, bojkottar dessa prylar, dom är bara till för att tömma er på  pengar genom era barn.


Ge era barn vettiga värderingar. En mobil för 349 kr på Claes Ohlsson fungerar lika bra. Det viktigaste är att man kan ringa och ta emot samtal eller skicka sms så att ni kan nå era barn och dom er. 


Julpynta är det roligaste jag vet, sitter nog i sedan jag var barn. Det är nåt speciellt med advent och det är en väntan. På vad?????

Man är förväntansfull och det är sån stämning. Man kan känna det i luften när man sitter på bussen och när man är i en affär. Det är inte bara jag som känner så har jag förstått.


Jag tror inte det är paketen som folk väntar på, utan det är nog samvaron, glädjen och gemenskapen som är det VI alla väntar på och längtar efter.

Jag längtar efter att alla barnen skall komma och mitt lilla söta barnbarn.

Visst vi ger barn och barnbarn julklappar, men inga jättedyra saker.

Själva vill vi inte ha nåt utan det är att DOM KOMMER HEM TILL OSS!!!!

Att vi får vara tillsammans.

Jag tror det är det som är Julens mening. Gemenskap, att bry sig om varandra.


Min tro är även att det är Jesu födelsedag, fast en del säger att det inte stämmer.

Än sen då! Eftersom vi inte har nåt annat datum så firar vi honom då. Så här många år efter kan det kanske vara svårt att veta och jag tror inte han tar illa upp om  vi firar hans födesedag lite innan eller efter. Det viktigaste är att vi försöker leva som han säger att vi skall leva. Försöker vara som han var mot oss.



ANNONS
Av Victoria - 1 december 2010 11:34

Försäkringskassan avslog min ansökan om sjukersättning igen.

Denna gången angav dom som själ att jag med mina handikapp/problem skulle klara en administrativ tjänst. Att arbeta i köket är för tungt för mig. Att jag borde söka på HELA arbetsmarknade och att jag inte gjort detta osv osv.

Löjligt. Jag har arbetat med rent administrativt arbete förut och fick gå ner från heltid till 75% och sedan till 50 och det klarade jag bra.

Här har dom anpassat mitt arbete så att jag skall klara det och dessutom har jag ett betalt personligt biträde som tar dom sysslor jag inte kan klara.

Dessutom har vår vaktmästare ställt upp mycket och hjälpt mig med massor av saker. Härom dagen kunde jag inte öppna brevlådan som frusit. Han fixade det och hela personalen är jättegulliga. Dom bryr sig verkligen.

Kan man ha en bättre anställning?

Det lilla jag gör i Caféet klarar jag bra numera tack vare mitt personliga biträde. Det jag gör där är alltså inte så betungande. Har jag dessutom en dålig dag så hoppar någon annan in eller får jag massor av hjälp av andra.

Vår kökspastor ger dessutom mig dom lättare uppgifterna som hon vet att jag klarar och lämnar mig inte ensam med en massa uppgifter som hon vet att jag inte klarar.

Jag trivs så jättebra och dom problemen jag har förösvinner inte för att jag får ett arbete där det är rent administrativa uppgifter, tvärt om kan det bli värre då jag mår bra av skiftande arbetsuppgifter.

Att duka fram koppar och hälla upp kaffe och skära upp lite vetebröd samt prata med trevliga människor är jättebra för mig. Man blir glad och då orkar man lite mer också. Sitta stilla eller hålla på en hel dag med papper och sitta vid en dator flera timmar är rena döden. Skulle jag sedan hålla på med det hela 8 timmar om dagen blev jag knäpp och stelare och få mer värk än jag har nu.

När jag arbetade som läkarsekreterare upptäckte jag snabbt att det var fel yrkesval. När man suttit en stund så gjorde det jätteont när man skulle resa sig upp. axlar, skuldror, mellan skuldrorna och ryggslutet brände och sved och ömmade något förfärligt.

8 timmar med detta 5 dagar i veckan skulle jag inte klara.

En halvtimme vid datorn åt gången och bara några gånger om dagen.

Därför jag inte skriver så ofta här på bloggen.

Hur hanterar man försäkringskassan? Jag har erbjudit dom att komma till mitt arbete och även hem till bostade och se hur jag klarar  mig och mitt dagliga liv.

Nu har jag överklagat igen.

Jag erbjöd dom att skicka mig till en specialist också.

Dom är roliga.

Men jag ger mig inte.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se