Alla inlägg den 7 mars 2010

Av Victoria - 7 mars 2010 20:03

I fredags jobbade jag och det var jättejätteroligt.

Någon fyllde jämt och vi skulle duka, servera och duka av och diska osv osv. Nu var där diskmaskin så det var inte så hemskt som det låter.

Den som fyllde och alla som kom dit för att fira personen var underbara människor. Talen var många och varma och kärleksfulla. Man kunde höra att det var en fin sammanhållning och gemenskap i familjen/släkten. Sådant gör mig glad.

Är inte van vid det för det var så mycket smutskastning och förtal i min släkt och även i mina barns fars släkt. Det var alltid någon eller  några som skulle stå utanför och vem man än träffade så skulle dom prata ner några eller någon. När jag var tonåring så bröt jag ihop. Till slut trodda jag att alla pratade om alla och då även om mig så jag blev folkskygg och rädd för att gå ut bland folk.


Min morfar och mina morbröder sa aldrig något illa om någon.

Mina barns far sa sällan ett ont ord om någon och hans far var lika dan.

I min älskade Gammelsmurfs familj hör man aldrig något ont sägas om andra. Tvärt om så tycker dom om människor och respekterar andra som dom är.

Det är också en familj där man känner sammanhållningen och värmen. Att det finns sådana människor? Det trodde inte jag. Antagligen är det deras tro och att dom fått lära sig respektera andra som dom är.


Jag brukade alltid tänka som så att vi människor har ingen rätt att döma andra, det har bara Gud.

Om jag sagt så när min mor hört det hade hon fått roligt.

Min mamma var inte kristen, fast jag undrar om hon inte var det i alla fall, i bland.

I alla fall på äldre dagar.


Jag var svarta fåret i vår släkt för jag trodde på Gud och så vägrade jag tala illa om andra. När min familj satt och pratade om någon så tog jag den personen i försvar. Min mor och hennes man blev ofta irriterade på mig för det.

I dag kan jag förstå dom, har man en tonåring som hela tiden säger emot så blir man ju till slut irriterad.

Fast i detta fallet var det inte trots utan jag blev ledsen när man talade illa om någon. I bland var det människor dom inte ens kände.

Det hände att jag visste något om den personen dom pratade om och att det dom sa var fel.

En gång när jag var vuxen och hade barn själv och arbetade på lasarettet i Karlskrona så åkte jag in till stan med mamma och hennes man. Då kom en arbetskamrat till mig och gick på gatan och han hade lite lustig gångstil pga en skada i sina knän efter en olycka. Min styvfar började genast med att "där går den där alkoholisten som aldrig gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv" osv. Nä sa jag då, han är sköterska på mitt jobb. Vi arbetar i hop och han är helt okej. Då suckade min styvfar irriterat, det var ju inte populärt alls att jag sa så.


Varför kan inte människor låta bli att tala illa om varandra?

Fattar dom inte att dom kan såra och göra andra väldigt illa med sina lögner?

Skapa flashcards