Alla inlägg under mars 2010

Av Victoria - 28 mars 2010 16:24


              En skön söndag, ledig och visserligen inte sol, men skönt i alla fall.

Skulle velat vara ute i dag och jobbat i trädgården, men orkar inte.

Har ont i nästan hela mig. Det känns som om musklerna i låren skulle brista när jag skall resa mig upp. En muskel i ryggen tycker inte om att jag böjer mig eller reser mig upp och bära något är lönlöst.

Armarna och ena axeln protesterar och ena vristen vill inte heller.

Jag har så mycket som jag skulle vilja göra just nu. Ni vet våren är på väg och dom där dropparna bondeblod man har i ådrorna svallar för fullt.

Jag stapplade ut med soporna och min älskade Gamelsmurf höll på att räfsa gräsmattan och jag stod där en stund och insöp dessa underbara dofter. Vad det luktade gott. Snacka om nostalgitripp!


Det enda jag gjort denna helgen är att i går baka laktosfria bullar till barnbarnet och i dag diabetesbullar till kyrkan.


Jo så lagade jag middag i dag också.

Klippte till min käre make också! Nja, inte klippte till utan ansade skägg och fixade till frisyren lite.


Om jag bara inte blev så trött jag har ont, det är nog det värsta för om man kunnat göra sånt man tycker är roligt då hade man inte kännt av det onda så mycket. Tiden går fortare när man har roligt säger man ju.


Min käre make är så förstående och gör jättemycket hemma, men det är inte bra för mig för då känner jag mig onyttig. Dessutom jobbar han heltid och behöver vila på helgen och kvällarna.


I vilket fall som helst så trivs jag med mitt liv och min praktik i vår församling.

Lite jobbigt med café jobbet, det är lite tufft i bland att stå och gå mycket samt disken, men det är så jätteroligt också.

Torsdag åker jag till ungarna och kommer hem fredag eftermiddag/kväll.

Jobbar måndag, tisdag, onsdag och söndag. SKOJ!.

ANNONS
Av Victoria - 20 mars 2010 14:56

Så trevligt att vara ute bland folk igen. Ingen mår bra av att "bara" gå hemma. Vi människor är flockdjur, det märks.

Själv har jag tre flockar kan man säga, min lilla flock här hemma och min andra lilla flock i Karlskrona som består av barn och barnbarn samt min flock på jobbet. Vi är en liten grupp som arbetar i hop och så i bland kommer det in någon jag inte känner riktigt och då tar det ett tag tills man läst av den nya individen och så är det strax en ny flockmedlem.

Bella hälsar till o med på mig med glada svansviftningar när jag kommer hem, även om hennes älskade husse redan är hemma.Sedan går hon och lägger sig lugnt och tryggt för då är ju "hela" hennes flock hemma i huset (reviret).

Dom dagar jag hjälpt till i Caféet var jag totalt ledbruten och slut när jag kom hem.

Visserligen diskmaskin, men mattallrikar och en del cantiner måste förskjöljas innan dom ställs i diskmaskinen och så skall disk ut och in och upp i skåp samt det skall dukas osv osv.

75 pers som skall ha lunch och eller fika. Det blir en del disk det.


Får nog räcka med halvtid för min del. Ungefär halvtid i alla fall.

Roligt är det och jag trivs jättemycket. Receptionen är också rolig, har bara varit där en dag än, men det verkar roligt. 


På söndag skall jag vara där så vi får se hur det går.

ANNONS
Av Victoria - 10 mars 2010 11:13

Klippte våran Bella i går när min älskade Gammelsmurf var på jobbet, gick ganska bra. Tassar och mage samt svans kvar.

På kvällen tänkte jag optimistiskt att om jag håller lilla vofsegullet i knät kan husse klippa. Ha, det funkade inte med tandvisning och morr och nafs,MEN då kom Bella på att gnäll funkar nog. Hon gav i från sig ynkliga pip och det lät i bland som om hon sa nej eller aj med gråtig stämma. Det slutade med att både husse och matte satt där och fick torka sig i ögonvrårna. Man kan väl inte sitta där och tvångshålla och klippa en lite snudel som säger aj och nej med bedjande röst.

Hon får väl ha sina tovor då.

Vi måste nog till veterinären och få henne sövd så dom kan ta och klippa klorna och då kan vi passa på att ta och klippa undersidan. Tassarna kan vi kanske klippa. Hon gillar inte det heller, men vi slippar hålla fast henne på samma sätt.

Suck! OM vi någonsin skaffar en hund igen skall det vara en med kort päls som inte växer och behöver klippas och inte får några tovor. En liten hund skall det helst vara som man kan ta med sig.Helst en som är några år och dessutom rumsren.

Som inte är folkskygg och sur när det kommer främmande.

Fast jag vill inte ha en väluppfostrad snäll och mesig hund utan egen vilja och som är helt perfekt. Då kan jag likaväl ha en leksakshund på hjul att gå ut med.


Gustav var perfekt i mina ögon, egen vilja sur och envis och tjurig avskydde att bli klippt, kammad och badad. Klorna blev klippta ordentligt en gång på 11 år och då fick dom söva honom. Hi hi, när vi kom till djurkliniken med honom där vi bodde i Karlskrona så försvann all personal. Dom drog lott om vem som var tvungen att ta emot Gustav.

NEJ inga fler hundar har vi sagt, men det är roligt att kika lite på blocket i bland för att se vad det finns för hundar.

Ingen kan i alla fall ersätta min Gustav, men visst saknar jag en egen hund i bland.

Av Victoria - 9 mars 2010 10:08

Hade en trevlig kväll i går. 40 glada människor ville ha kaffe, vetebröd och rulltårta.

Det var att plocka fram och fixa till och sedan servera och därefter plocka undan och diska och ställa allt på plats.

Slutade lite över åtta så jag han med rätt buss hem. Annars hade min älskade Gammelsmurf fått hämta mig i Åhus och han hade jobbat hela dagen så han skulle inte behöva ge sig ut igen på kvällen tyckte jag. Dessutom hade lilla Bella blivit ledsen.

Hon hörde inte när jag kom utan jag gick in och ställde mig vid soffan där hon låg hos husse och sov. När hon fick se mig så viftade hon på sin lilla söta toviga svans och ställde sig upp och jag fick klappa henne trots att hon låg hos husse. Sedan skuttade hon ut i köket och visade att jag skulle följa med så hon förväntade sig väl sin kvällsfika.

Jag fuskade och tog inget kaffe utan bara mjölk och bulle. Iddes inte brygga kaffe, ville snabbt i säng.

Hade ont både här o där, men inte lika mycket som förra gången så det var nog bara träningsvärk. Hoppas det blir ännu mindre ont nästa gång. Känner mig lite stel i dag, men inte så farligt.

Jag älskar detta jobbet.

Av Victoria - 7 mars 2010 20:03

I fredags jobbade jag och det var jättejätteroligt.

Någon fyllde jämt och vi skulle duka, servera och duka av och diska osv osv. Nu var där diskmaskin så det var inte så hemskt som det låter.

Den som fyllde och alla som kom dit för att fira personen var underbara människor. Talen var många och varma och kärleksfulla. Man kunde höra att det var en fin sammanhållning och gemenskap i familjen/släkten. Sådant gör mig glad.

Är inte van vid det för det var så mycket smutskastning och förtal i min släkt och även i mina barns fars släkt. Det var alltid någon eller  några som skulle stå utanför och vem man än träffade så skulle dom prata ner några eller någon. När jag var tonåring så bröt jag ihop. Till slut trodda jag att alla pratade om alla och då även om mig så jag blev folkskygg och rädd för att gå ut bland folk.


Min morfar och mina morbröder sa aldrig något illa om någon.

Mina barns far sa sällan ett ont ord om någon och hans far var lika dan.

I min älskade Gammelsmurfs familj hör man aldrig något ont sägas om andra. Tvärt om så tycker dom om människor och respekterar andra som dom är.

Det är också en familj där man känner sammanhållningen och värmen. Att det finns sådana människor? Det trodde inte jag. Antagligen är det deras tro och att dom fått lära sig respektera andra som dom är.


Jag brukade alltid tänka som så att vi människor har ingen rätt att döma andra, det har bara Gud.

Om jag sagt så när min mor hört det hade hon fått roligt.

Min mamma var inte kristen, fast jag undrar om hon inte var det i alla fall, i bland.

I alla fall på äldre dagar.


Jag var svarta fåret i vår släkt för jag trodde på Gud och så vägrade jag tala illa om andra. När min familj satt och pratade om någon så tog jag den personen i försvar. Min mor och hennes man blev ofta irriterade på mig för det.

I dag kan jag förstå dom, har man en tonåring som hela tiden säger emot så blir man ju till slut irriterad.

Fast i detta fallet var det inte trots utan jag blev ledsen när man talade illa om någon. I bland var det människor dom inte ens kände.

Det hände att jag visste något om den personen dom pratade om och att det dom sa var fel.

En gång när jag var vuxen och hade barn själv och arbetade på lasarettet i Karlskrona så åkte jag in till stan med mamma och hennes man. Då kom en arbetskamrat till mig och gick på gatan och han hade lite lustig gångstil pga en skada i sina knän efter en olycka. Min styvfar började genast med att "där går den där alkoholisten som aldrig gjort ett ärligt handtag i hela sitt liv" osv. Nä sa jag då, han är sköterska på mitt jobb. Vi arbetar i hop och han är helt okej. Då suckade min styvfar irriterat, det var ju inte populärt alls att jag sa så.


Varför kan inte människor låta bli att tala illa om varandra?

Fattar dom inte att dom kan såra och göra andra väldigt illa med sina lögner?

Av Victoria - 4 mars 2010 16:22

I morgon skall jag jobba och det har jag glatt mig åt och ser fram emot.

I dag sken solen så skönt och det var flera ställen där gräset tittade fram.

Jag drabbades av det där som jag brukar drabbas av så fort solen tittar fram på våren, inte vårdeppan nu utan STÄDLUST!!

Visste inte vad jag skulle ge mig på i dag så när jag funderat lite kom jag på att Martins rum inte varit städat sedan han åkte efter jul. Så det fick bli där jag la min energi- Bella var ganska bekymrad, vad hade det tagit åt matte nu då!

Rummet blev rent och snyggt och jag vände sängen så den står längs med väggen nu så blir det lite mer plats på golvet. Får se vad min älskade Gammelsmurf säger om det.

Åh vad jag längtar tills i morgon!!!!  

Av Victoria - 2 mars 2010 17:04

I dag när jag var ute och gick med Bella så sken solen några gånger ner på oss.

Jag stannade mitt i korsningen och stod där i solstrålarna och kände värmen från solen. Såååååå skönt den värmde.

När vi kom hem hade solen gömt sig, annars hade jag nog suttit ute en stund och njutit.


Nu passade jag på att klippa Bella lite där bak och vid öronen medan jag hade selen och kopplet på henne. Hon stod stille en liten stund under morr och nafs, men sedan satte hon fart och sprang runt huset med kopplet efter sig skramlande. Det är ett sådant koppel som rullar upp sig och när det är uttdraget får dom flera meter att röra sig på. Nu var det tack o lov inte så långt. I alla fall fick jag gå efter för jag ville inte hon skulle fastna någonstans, men jag gav upp och jag gick tillbaka till ytterdörren och hon kom från andra hållet glatt skuttande och skramlande med kopplet efter sig.

Jag vet att många inte tror mig, men hundskrället skrattade åt mig. HOn hade en sådan där lite hånfull min och nosen lite uppåt och såg ganska kaxig ut. Hon är ju så söt, man kan inte bli sur på henne. Inte ens när hon lycka bita mig. Hon biter inte så hårt tack o lov.

I går kväll fick hon muffins av mig, sedan när hon inte fick mer och jag klappade henne blev hon jättesur och nafsade efter mig.

Husse sa ifrån och då slutade hon, men den blicken hon gav mig var jättesur.

Det är bara husse som hon bryr sig om.


Inte konstigt egentligen för han har väldigt lätt att få kontakt med djur. Till o med min gamla katt Nils tycker om honom och min gamle Gustav var jätteglad i sin husse.

Till o med främmande hundar vill hälsa på honom. Det är som om dom känner att här är en person som tycker om oss och förstår oss.


På fredan skall jag jobba i alla fall från halv tolv till när det nu blir.

Jag skriver och berättar sedan hur det gick.
SKÖÖÖÖÖNT äntligen händer något.

En skön dag var det i alla fall och hoppas morgondagen bli likadan.

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se