I dag gick den sista av Sven Victor och Lilly Anderssons barn ur tiden.

Min mamma, Gun Gertrud Björk född Andersson.

Föddes i Karlskrona och efter att flyttat några gånger mellan Malmö och Karlskrona och ett litet mellanhopp i Ronneby och Småland så tog hon ett rejält kliv och flyttade till Madeira där hon bodde rätt länge. Sedan kom hon tillbaka till

Karlskrona när hon blev gammal och blind och lungorna inte längre ville fungera.

Hon var alltid glad och tyckte inte om folk som var sura eller gnälliga. Själv beklagade hon sig aldrig eller erkände att hon hade ont. Kunde gå o jobba med lunginflammation och det skulle vara bra mycket om hon gick till doktorn.

Hon drog sig inte för något, var alltid pigg på allt och när det kom folk hem till henne så släppte hon allt och satte sig att prata med dom över kaffe och kakor eller goda bredda specialmackor.

Människor tyckte alltid att min mamma var så glad och skojfrisk. Hon var väldigt intelligent och en hejare på att lösa korsord. Människor kännde sig alltid välkomna hos henne och många tyckte om att diskutera politik och annat med henne. Hon hängde med i allt. Idrott och speciellt fotboll och ishockey var hennes passion. Stackars den som störde henne i en match. Hon hade ett jäkla humör.

Mina kusiner avgudade min mamma, dom var lite avundsjuka för att min mamma var så rolig och snäll.

Lite svårt att leva upp till detta.

Jag var lite av en besvikelse, tjock, lång, klumpig, tråkig, gnällig, alltid sjuk och dessutom inte alls så där trevlig och rolig.

Min mamma var i alla fall min mamma. Den enda jag hade faktiskt. Jo så min mormor och

mina mostrar. Det var mina kvinliga förebilder. Min moster Signe var ordentlig, ekonomisk och renlig. Moster Maj-Britt var glad och sprallig, gjorde goda mackor och var alltid söt, vårdad och fin.

Min mamma var lite av allt, fast ordentlig blev hon på gamla dagar när synen försvann. Förr hade hon inte tid att vara ordentlig för att det fanns så mycket annat kul att göra.

Hon broderade väldigt mycket, tavlor och dukar. Förr stickade hon också massor av kliiga och stickiga spetsjumprar som varken jag eller min dotter ville ha på oss.

När jag väl fattat vad som hänt så kommer det nog att kännas tungt.

Jag är ju föräldralös nu!!!

 

monica

14 oktober 2009 19:41

Stackars lilla mamma, om du känner dig ledsen kan du komma hem här så ska vi syskon trösta och ta hand om dig, kram

 

Leif

15 oktober 2009 05:53

Ja du käre kusin det e bara att beklaga , men vi får ha alla trevliga minnen med oss på resten av vår resa

Kram Leif

 

Agneta

17 oktober 2009 20:03

Jag beklagar verkligen din sorg. Låt det ta tid att sörja. Tänker på dig. Kram Agneta

http://www.metrobloggen.se/aryf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det var jättelängesedan jag var här. Har varit så mycket annat att jag inte haft tid eller ro att skriva. Denna sommaren har varit ganska bra, varmt men inte en massa sol. Får så mycket klåda och sveda av solen. Inte roligt alls, människor tittar...

Suck! Tittade mig lite extra noga i spegeln för några dagar sedan. HJÄLP!!! Jag är ju alldeles skrynklig i ansiktet!!!! Hur har detta gått till och när kom dom där rynkorna? Dom kan alltså inte bara kommit över en natt så därför har jag alltså inte...

Agneta i Nättraby. 1064-65     Jag bodde i Karlskrona i en lägenhet som mormor o morfar haft, men mamma och hennes man trivdes inte utan flyttade till Nättraby där han arbetade på pappersbruket (numera nedlagt) och även på en bondgård där dom f...

  Mormor o morfar kommer upp från Limhamn för att fira jul med oss. Jag var någonstans mellan 8 och 10 år då. Vi bodde några mil från Karlskrona på en plats som hette Nättraby. Min mamma och hennes man hyrde ett hus som tillhörde en stor gård. De...

Här i Nyehusen har vi adventspytat i dag. Vi startade redan i går med att åka till Eko och införsakffa 2 små stjärnor till köksfönstren. Thyko har ju lagt beslag på ena fönstret där han ligger och spanar som en katt ungefär. Så där kan man inte ha nå...