I går kväll märkte vi att Gustav hade lite svårare med andningen och att hjärtat slog hårt och fort. I morse var han rejält dålig, han kunde inte ligga ner utan halvsatt i Gammelsmurfens säng. Gustav älskade att ligga på hans kudde trots att han hade en egen med exakt lika dant örngott. Så fort husse gick upp brukade Gustav lägga sig där och sedan tjurade han en stund innan han äntligen under småmorrande traskade över till sin plats.

Jag satt mig bredvid Gustav och gav honom en liten kram och tittade på hans ögon och mötte då hans blick. Det var som om han sa att han inte orkade mer och var så trött, hjälp mig!!!

Jag ringde veterinären direkt halv sju på morgonen och kom då till jourhavande som inte ville köra hit för det skulle bli så dyrt och han lider inte så mycket osv osv. Jag skulle ringa kl 0800 när dom hade telefontid i stället.
Detta gjorde jag och fick då tala med vår egen veterinär Åsa som är en underbar person. Hon har varit hemma här och avlivat en av Gammelsmurfens hundar som var jättesjuk och inte gillade bilåkning.

Vi var hos henne med en katt som fått en stroke och en cancersjuk hund som avlivades.

Hon opererade vår lilla Bella som vi adopterat från Polen och som hade juvertumörer.

Vi har varit hos  henne med Gustav förut och hon skrev ut hjärtmedicin till honom nu för nån vecka sedan.

Hon visste hur nervös Gustav var för veterinärer och vilket humör han har så hon erbjöd sig köra hem hit. Inga problem då inte eller nåt tjafs om hur dyrt det skulle bli. 

Vi valde att köra dit i alla fall för det skulle gå fortare och han skulle fortare få hjälp. Han kunde knappt andas och det lilla bröstet arbetade så hårt.

När vi kom dit sa hon vad vi redan visste, det var lika bra han fick somna in.

När han dog låg han med huvudet på min arm och jag höll om honom så jag kände när han slutade andas. Det bara bubblade i honom och när vi skulle flytta honom sedan rann det vatten ur munnen på honom. 

Ändå hade han fått både hjärtstärkande och vattedrivande, men hjärtat var slut.

Min älskade Gammelsmurf var med och svepte in honom i ett påslakan och bar ut honom i bilen. Vi begravde honom i vår trädgård där våra två andra hundar och katten ligger. han fick ligga vid Molly och Lisa som han älskade. Dom lärde honom att springa i trädgården och skälla på malliga hundar som gick förbi. Fast han var som katten Gustav i serien Garfiel, lat och matfrisk. 

Han lät tjejerna sköta vaktandet av reviret och satt själv under bordet och höll koll på att inga matbitar gick till spillo. Var det nåt speciellt så småmuffade han lite som om han sa, bra tjejer, jag håller med, vakta ni så tar jag hand om käket.

Det blir tomt, värst blir väl i morgon när jag vaknar och upptäcker att han inte är här. Det är nog så att jag inte fattat det riktigt än, men det kommer väl i olika situationer där vi varit tillsammans. 

Eller när jag skall åka till Karlskrona och barnen och inte har honom med på tåg eller buss. Han var ju alltid med mig, till o med på mitt gamla jobb hade jag honom med mig i bland. 

I bland verkar det som om Bella inte bryr sig och i bland tycker vi att hon ser lite fundersam ut och tittar lite efter honom. 

Vet inte om jag kommer att skaffa en ny hund?

Finns det en liten envis kille som inte gillar att bli våt och avskyr kam och sax. Som måste sova i sängen och älskar att åka bil och tåg och buss. 

Matglad och lat samt rädd för åskan och tigger vid bordet. 

Ålder spelar ingen roll. Inte för stor utan man skall kunna ha honom i knät och så måste han tåla katter.

Tror Gustav var den enda i sitt slag, kan inte finnas någon mer med alla dom egenskaperna. Jag skulle inte trivas med en snäll väluppfostrad hund som man kan göra vad som helst med.  Jag kommer att sakna det där morrandet, bråket om platser i soffan eller i sängen och den där sura förebrående blicken. Eller när man kom hem och han stormade fram och hoppade upp och gnällde och tjöt av glädje. Hade man handlat skulle han kolla i kassarna vad vi köpt, det kunde ju ligga nåt gott till honom. 

Ja det blir en jobbig tid. Måste gå. Vet inte om det är rätt att skaffa en ny, det kanske lindrar smärtan, men sedan skall man igenom eländet igen. 

Dessutom är hundar dyra. Har kollat på nätet och det är inte klokt, man kan ju nästan få en bil för samma pris som en hund. 

Får se hur vi gör.